Aftonbladet – 15 augusti 1866, sida 2

höra och fordra att jag skulle förklara och ångra och bedja om förlåtelse för. Jag tror ej att han kunde gjort mig lycklig och ej att han blifvit lye.lig med mig. Nu måste det förblifva som det är. Jag vill hellre bli guvernant, än gifta mig med honom. Jag skulle för hvarje dag blifva mer och mer trött vid honom. eTrött vid Roger, upprepade Molly inom sig. Det är böst som det är, ser jag, sade hon högt. Men det gör mig ondt, mycket ondt, för hans skull. Han älskade dig så innerligt. Ingen annan skall pågonsin älska dig som han. Det är möjligt. Jag får vara nöjd ändå. Och allför mycken kärlek är förmycket för mig, fruktar jag. Jag vill att den skall vara stor, vida kringspridd — icke samlad hos en enda särskild älskare. Jag tror ej ett ord af hvad du säger, svarade Molly. Men låt ossicke tala mera derom. Det är bäst som det är. Jag tänkte — det föreföll mig som om du måste hafva ångrat dig i dag, Men vi skola nu lemna detta ämne. Hon satte sig vid fönstret och blickade ut. Hennes hjerta var tungt och bon kände sig upprörd, uten att veta hvarföre eller hvaraf. Men hon sade intet: hon kunde ej tala. Om hon försö.t det hade hon gär kert brustit i gråt. Efter en stund smög Cyntia sakte till hennes sida. ?Du är ond på mig, Molly?, hviskade hon. Men Molly vände sig häftigt om och sade med en viss skärpa i tonen: Jag! Jag har ju ingenting med den saken att göra. Det är du sjelf som har rättighet att döma deri. Gör hvad du anser vara rätt. Jag tror att du har handlat rätt; men jag vill bara icke att man skall disputera derom och släta öfver slltsammans med