Aftonbladet – 10 augusti 1866, sida 3

Will—d. Morganatiska äktenskap. Engelska tidningen London Review innehåller följande pikanta artikel, närmast föranledd, vill det synas, af de tvä giftermål, som nyligen ingåtts mellan två medlemmar af kongl. familjen och tvi tyska prinsar, fursten af Teck och en af Augustenburgarne: Matrimonium nobilitat mulierem — så lydde en sats i den gamla civillagen och om kung Cophetua ansåg det vara passande att äkta en tiggarflicka, så blef hon derigenom icke mindåre än drotning. Detta är tydligen en alldeles riktig princip, ty den erkänner jemlikheten i förhållandena mellan min och hustru. I mänga länder är man till och med böjd att tolka en sådan maxim mycket liberalt till qvinnans favör. Om en enkehertiginna äk:ar en ?mr? rätt och slätt, så bibehåller hon fortfarande sin titel, äfven om hon icke ursprungligen haft högre rang än sin andra man. På samma sätt förhåller det sig med drottning Christina: ingen talade om henne säsom madame Munnoz eller om hertigiznan af Genua såsom markisinnan Repallo. Men det är sannerligen oförklarligt för oss, hur en engelsk lady, dottren af en hertig, när hon gaf sin hand åt en son till suveränen öfver ett litet sachsiskt hertigdöme (i sjeltva verket en riktig Pumpernickel), kunde ha gifvit sitt bifall till eller fått tillstånd af sin familj att antaga en mindre hög titel än sin mans. Om pretentionerna hos dessa mikroskopiska småprinsar erkännas i ett sådant fell, är det icke att undra på att de oemotsagdt erkännas inom deras egna territorier. Ty den lady, hvarom fråga är. är ju antingen Hans Durchlauchts maka eller är hon det icke. Evligt engelsk lag är äktenskapet fullkomligen lagligt, och i sådant fall har hustrun också rättighet att bära sin mans namn. I Tyskland och vi äro ledsna att behöfva tilllägga: vii engeleka hofvet anses ett sådant der morganatiskt äktens ap vera upplösligt, när helst det skulle falla högheten i fråga in att vilja äkta någon af sin egen höga rang. Således är ett morganatiskt äktenskap helt enkelt icke något äktenskap alls, ty det hvarken sänker qvinnan säkerheten af ett beståndande kontrakt eller den medborgerliga ställningen som hustru, Att beledsaga en sådan förbindelse med en religiös ceremoni är ingenting mindre än ett vanhelgande. De qvivliga skruplerna, hvilka en kyrkoceremoni, som är ett gäckeri, är tillräcklig att förmildra, synas ej berättiga till mycken aktning. Antingen det nu är derför att de fördraga det jemförelsevis Jätt knutna baadet eller att fruntimmer af deras egen rang äro föga tilldragande — nog af, förhållandet är det, att ett stort antal tyska furstar ingått i morganaliska föreningar. För att börja med Preussen, så finna vi att prins Alurecht, kovuvgens broder, som 1849 skilde sig från sin gemål priusessan Marienne af Nederländerna, 1853 gilte om sig morganatiskt med Rosalie, grefvinna af Hohenau; och att prins Adalbert, konungens kusin och chef-amiral för preussiska flottan, är gift med Fanny Esslers syster Theresa, som blef utnämnd till friberrinna von Barnim. Kurfursten af Hessen, som för närvarande är tvungen att vistas i Stettin, är gif med ett fruntimmer, som han rätt och slätt kallar för sin hustru, men hon får ej benämnas kurfurstinna; deras barn bära namnet prinsar och prinsessor af Hanau, hvilket är hans familjenamn. Prins Alexander af Hessen-Darmstadt, är gift med grefvinnan Julia von Haucke, som kelles prinsessan von Battenberg; deras barn kallas prinsar och prinsessor af Battenberg. Hertig Alexander af Wirtemberg var gift med grefvinnan Rheday von Kis-Rhede, som tog sig namnet gretvinnan von Hohenstein; deras barn buro alla namnet von Hohenstein till 1863, då genom ett korgl. dekret hennes äldsta son och äldsta dotter erhöllo furstlig rang med namnet I Teck. Hennes yrgre dotter blef ej delaktig af denna rang och begick det felet att gifta sig med en österrikisk ryttmästare på reservstat, en baron von Hiigel, Prins Ludvig af Bayern, bror till kejsarinnan af Österrike och till exdrottningen af Neapel, är gift med en friberrinna von Wallersee, men som havs förening nödvändigt måste bli beständande, så har han varit ivungen att afstå från sina successionsrätt:gheter till förmån för sin yngre broder, prins Carl. Detta är visserligen ett hårdt öde, men det gick på samma sätt med erkehertig Joban af Österrike, som gifte sig med dot:ern till en postmästare i Auszee, sedermera kallad gr:fvinna von Meran och hvars namn öfvergått till deras barn. En annan katolsk prins, Leopold af CoburgKohary, har gift sig med ett fruntimmer, som kallar sig friherriffha von Ruttenstein. Det var ett dåligt parti för en Coburgare, ett mycket dåligt parti för en furste, hvars kusin var gift med drottningen af England, hvara bror sar gift med drottningen af Portugal och som sjelf var af England uppställd som kandidat till drottningens af Spaniep hand, det sämsta parti som någon Coburgare i vår tid gjort, möjligen med ett undantag. När vi betrakia alla dessa förhållanden undra vi ej på, att det fiones en sådan stor mänges republiksner i Tyskland och icke kunna vi känna mycket medlidande med de