Aftonbladets redaktion har med nöje i sin tidning inrym: förestående uppsats, emedan vi, i likhet med insändaren, suse-en gärmare utredning? af hithörande ämnen i hög grad önskvärd, och emedan vi hoppas att de många uppgifter och påståenden, insändaren framkastat, skola framkalla nödiga upplysningar från deras sida, som äro i tillfälle att lemna sådana. På detta sätt bör en verklig utredning kunna ästsdkommas, hvilket insända .en lärer ursäkta att vi föreställa oss icke bii fallet endast genom framställningar af Pensidiga möålsmän? för jernvägsstyrelsen. Men om vi sålunda öfverlemna åt de med detaljerna af ämnet förtrogna att genmäla de delar af hans framställning, som röra förelupna transaktioner mellsn svenska fabrikanter och jernvägsmyndigheterna m. m., kunna vi emellertid icke underlåta au med några ord påpeka insändarens sätt att argumentera. Insändaren behagar först sysselsätta sig med vår anmärkning, att på industrivtställningen icke träffas något svenskt lokomoti och vår uttryckta förmodan att orsaken härtill vore, att de svenska verkstäderna för närvarande icke äro enlitede för tillverkning af lokomotiver. Otvifvelaktigt kan samma sak för olika betraktare te sig mycket olika, och de finnas måhända, som anse det vara riktigt och klokt resoneradt då insändaren vill i uteblifaa beställningar se en sporre för verkstäderna att ådagalägga sin arbeteformåga på ifrågavarande fält; men oss förefaller det hardt nära iöjligt att ifrågasätta, att sådana artiklar som lokomotiver skola tillverkas på spekulation. — Insändaren förgäter att hen litet längre fram i sin uppsats sjelf omtalar, att lokomotiver blifvit tillverkade för statens räkning vid svenska verkstäder och att dessa således haft tillfälle att ?ådagalägga sin ar betsförmåga? på detta fält, och han glömmer likaledes att han sjelf omtalar, att jernvägsstyrelsen hastat att, så snart penningar blifvit af ständerna beviljade, i England beställa på en gång icke mindre än tolf stycken Iokomotiver. Antag nu, att en svensk fabrikant varit lättsinn g nog att utan före2) Från och med år 1855 till och med 1865 har för stambanornas behof införskrifvits 1,744,578 Sentner rails för en kostnad af 9,779,373 rdr 5 öre. 3) Enligt verkställd, och icke motsagd, beräkning, skulle med ett pris af 7 rdr 95 öre pr centner för Motala-skenorna en mil sådana kosta 133,560 rdr; med engelska skenor deremot en dast 98,119 rdr; skilnaden alltså 35,441 rår mera pr mil.