Aftonbladet – 9 augusti 1866, sida 3

tjatt till den svenska jernindustriens förde Janvända svensk materiel äfven om den för Ista anskaffningskostnaden skulle vara någo litet högre, än för den engelska. Dettare Isonrement är lika enfaldigt som sofistiskt År det väl ensamt eller företrädesvis idkar ne af jernindistrien som vidkännas kost naden för jernvägarne och dess materiel Får ej hvar och en medborgare i samhälle i sin mån bidraga till denna kostnad? Aj det då rätt och klokt att påyrka en fördel som blott kommer en bråkdel af folket til nytta, och icke ens alla, utan blott ett ringe antal inom denna bräkdel? Med en sådar tppmuntran af en industrigren, på sätt som nu påyrkats, förhåller sig precist på sammt sätt som med de 100 sous som, enligt Ba stiat, staten beröfvade Jaques Bonhomme föl att gifva folket arbete, hvilket föranledde denne attutropa: för tusan! Med dessa 10C sous skall jag nog sjelf bringa menniskoi att arbeta. Men då i alla fall materiel skall anskaffas, så är det ju en fördel att, äfven om kostnaden i förstone ekulle blifva något litet högre?, taga svenska i stället för engelska skenor — säger man. Om jernvägsstyrelsen hade från början hyllat detta protektionssystem, och om t. ex. svenska skenor anskaffats efter det pris, hvartill Motalaskenorna skulle levererats (7 rdr 95 öre i stället för 5 rdr 60 öre pr centner, som de engelska skenorna sedan 1855 kostat i medeltel) — hvad hade ?den något litet hö gre kostnaden? intill 1865 ärs slut uppgått till? Jo till den i allo respektabla summan af 4,090,700 rdr, som hade utbetalts mera för svenska än för de inköpta engelska skenorna 2). Emellertid är förhållandet att, genom styrelsens obegripliga benägenhet för utländsk materie:?, bar en besparing at mer än 4 millioner rdr tillskyndats staten, och denna besparing betäcker hela kostnaden för den från utlandet införskaffade rörelsematerielen, hvilken vid förlidet års slut uppgick tili — 3914 000 rår 3). Jag hemställer till hvar och en opartiskt dömande om denna besparing är att förkasta, och om ej styrelsen förtjenar loford, i stället för klander, för sin omtanka och sitt mod att motsätta sig: allv-de anlopp som gjorts af dem, hvilka, i dumsvenska industriens namn, icke tagil det allmännas utan sin egen fördel till utgångspunkt. sa anlopp hafva egt rum i olika form och vid olika tillfällen — naturligtvis kraftigast vid de förflutna riksdagarse. Men a!la dessa motioner, väckta ?i den svenska jernindustriens eonnskyldiga intresce?; hafva af statsntskottet först och af stånden sedan afvisats, ty som hufvudregel vid alla våra jernvägsbyggnadstöretag bar uppställts den minsta möjliga kostnad, och derföre hafva ständerna aldrig lemnat någon föreskrift, icke ens ulialat någon direkt önskan att svensk materiel företrädesvis skall användas. ; Det kan äfven med fog ifrågasättas om någta svenska verkstadsegare skulle vågat ätventyra den dryga anläggninugskosnaden r tillverkningen af jernvaägsskenor, då en mn afsättning svårligen kunnat med vissbet påräknes, med erfarenheten för ögonen om ständernas på förband oberäkneliga beslut i afseende på tiden för föreslagna jernvägsbyggnaders utförende. Det är sannolikt denna omständighet som äfven i ej ringa mån bidrog dertill, att kepten Carlsund lät sitt leveransanbud förfalla, ty att epparaterna för railstillverkningon vid Mola skulle kuana betalas allenast genom le ransen af 20,000 ceutner, är otävkbart. Det har blifvit sagdt att sedan de engelka skenorna blifvit förslitna, ha de intet rde, hvilket åter icke vore fallet med de af svenskt tockjern. Äfven denna uppgift ir oriktig. Relativt till skenornas ivköpspris — den räta mätaren härvidlag — tår skroet efter svenskt och engelskt jern samma pris, och är hvar för sig lika invändbart till omarbetning. Slutligen må det tillåtas mig, ianledning tf den vid Ammebergs z rkgrutvor, utesluande med materiel från Motala, anlagda ära 39,000 fot långa jernvägen, erinra, att den för öfrigt ganska omständliga beskrifs vingen, som vid industriutställningen hålles illgänglig, saknas alla uppgifter på den frågavarande materielens pris. Den vigtisaste detaljen i företsget, betraktadt ur fijansiel synpunkt, är således förbigången. Att en jernväg med svensk materiel kan stadkommas befviflar ju ingen. Hufvudrägan är dock hvad den kostar, om den, inlagd med sådan materiel, icke är dyrare, ller buru myckut dyrare den är, emot om lertill begagnats. engelsk materiel. Hvad nan nu om denna jernväg fått veta är ingen ägledning för frågans bedömande ur finan iel synpunkt, och detta isse också alla ned vanlig reflexionsförmåga. Till sist vill jag nämna att alla här ofvan örekommande sifferuppgifier äro hemtade ir statsutskottets vid sistlidne riksdag me norial n:r 67, och jernkontorets aumnaler för 864, första häftet — till hvilka jog fär änvisa de i frågan intresserade, . Aftonbladets redaktion har med nöje i