Aftonbladet – 9 augusti 1866, sida 3

Svensk feruvägsmateriel. (Slut fr. lördagsbl.) Efier hvad nu är onfördt, få torde det tillåtas mig fråga: villnar det om rättrådighet och sakkännedom, då mean beskyller jernvägsstyrelsen för obehörig förkärlek för utländsk meter för nyckfullt tillbakasättände ef sve materiel? Men, invänder man, beskyllningen qverstår dock i afseende på den betydligaste artikeln, eom medtogit den största summan — jernvägsskenorna. Från den anmärkningen kan då styrelsen, Gudskelof! icke rentvå sig. — Mäånne icke? Nej, säger man, ty endest engelska skenor begagnas på de svenska bazorBa, och det är ju en skandal i sjeliva jernlardet, med våra förträifliga verkstäder. Nåväl! jag frågar: kan nägon bestrida atv kapten Carlsund är en auktoritet i denna tvistepurkt? Kan någon bestrida att Motala verkstad är den förstai ordningen inom vårt land, med den förste ingeniören till disponent, och med stor ka pitalstyrka för ästadkommande af alla anordningar för en industrigren som är Jönande? Nåväl! För att häfda den svenska jernindustriens — och Motala verkstads — anseende, ingaf kapten Carlsund i Januari månad 1861 ctt tll chefen för statens jernvägsbyggnader stäldt anbud, att leverera 20,000 e:r skenor af den antagna modellen etter 7 rdr 95 öre pr c:r, fritt ombord vid Motala. Ständerna hade redan i Oktober 1860 begärt och regeringen med anledning deraf nedsatt en komit (öfverdirektören Styffe och direktörerna G. Ekman och A. Grill) för att undersöka svensk jernvägsmateriel. Komiterade anställde en särskild noggrann undersökningsserie med profskenorna från Motala verkstad. Be: träffande priset på skenorna, (som påtagligen utgör en vigtig omständighet), så befanns detta med omkring trettiosju (37) procent öfverstiga det, hvartill engelska skenor här samtidigt med de förra kunde erhållas. Komiierade tillstyrkte ändock anbudets antagande för att igångsätta eninågorlunda stor skala tilitegen svensk fabrikation af jernvägsskenor. Något kontrakt med Motala verkstad om tillverkniog af det ifrågavarande partiet jernvägsskenor hade emellertid icke blifvit afslutadt. De insända profskenorna, tillverkade af svenskt jen, hade blifvit undersökta, och befunnits bestå af både tätare och jemnare jern, än statens från England bekomna skeror, (begge slagen voro af samma modell). Men, enär jernet i de förra befanns för mjukt, så hade de visat sig mindre styfva än de sednare 1). På grund af den mindre styfhet som de insända profskenorna från Motala visat sig ega, ansåg sig chefen för statens jernvägsbyggnader icke kunna godkänna desamma. Med kapten Carlsunda allmänt kända skicklighet och energi, i förening med den stora lättheten äfven för honom att erhålla jern som lemnar stylvare skenor, hade det icke bort möta ringaste svårighet stt skyndsamt afhjelpa det anmärkta felet å Motalas tillverkning af skenor, desto hellre som priset var betydligt högre på dessa skenor, än på de engelska. Men hr Carlsund har icke vidtagit denna förbättring af jernet, harlåtit sitt af komiterade förordade ieveransanbud förfalla, och har således faktiskt erkänt svårigheten att konkurera med de engelska fabrikanterna. Priset har hr OCarlsund icke kunnat nedsätta, tackjernet har han ej velat, eller kunnat göra härdare. På det förra har styrelsen ej prutat, men i afseende på skenornas styfhet har den, sin pligt likmäktigt, icke kunvat göra någon eftergift. Med dessa fakta för ögonen, så frågar jag: är det rättrådigt att påstå det de svenska fabrikanternas anbud egenmäktigt och nyckfulit, till förmån för de utländska, blifvit afvisade, då den erkändt skickligaste ibland de förra, visat jernvägsstyrelsen så litet tillmöiesgående? Skulle styrelsen tvinga honom eller andra fabrikanter till åtaganden som icke äro med deras intresse eller förmåga öfverensstämmande? Eller eger styrelsen rättighet, att göra sådana koncessio ner som ådraga staten en högst betydligt ökad utgift, men utan motsvarande fördelar för staten? Men, invänder man vidare, det är ändå med god hushållning öfrverensstämmande, 1) Profningen anställdes på följande fullt praktiska sätt: Två Motala-skenor utlades å jernvägen, sålunda att på ett ställe en och på ett annat två sleepers hågot sänktes. På lika sätt behandlades äfven två engelska skenor. Efter någon tids trafik hade Motala-skenorna bekommit en permanent böjning af6,s linier, men de engelska skenorna endast 2 liniers böjning.