Aftonbladet – 7 augusti 1866, sida 3

Här och der i backarne. Betraktelser under en fotresa i Blekinge. Il. Att lefva på höjderna har något lockande med sig, det kan icke nekas, men man slå: helst upp sitt tjäll i dalen, ty der är lugn och fridfullt. På höjderna blåsa nyckfull vindar, i dalen är allt stilla; på höjderng måste man hvarje minut tänka på säker fotfäste, i dalen hvilar man i naterens sköte. Men också de tjusande dalarne hafva sing olägenheter. Asarumsdalen isydvestra Blekinge är ett bevis derpå. Luften der inver. kar menligt på inbyggarnes öron, så al döfhet är temligen allmän. Det är som om den herrliga nejden ville säga: här har mar nog af att se! Men deri har nejden orätt. ty då man ser dessa lummiga boklunder vil man höra näktergalen, då man står vid den böljande ån vill man höra dese brus, då Ne speglar sig i bäcken vill man höra dess sorl. Vid Asarumsdalens sydliga ändpunkt, som stöter till hafvet, ligger Carlshamn. En liten å genomskär stadens ena sida och faller ut i hafsviken. Ett af naturen gynnsammare läge kan näppeligen en stad ega, och likväl skrider den icke framåt utan tillbaka. Nu för tiden gör ett gynnsamt läge icke så mycket; att beröras så jernvägsnätet det är vilkaret för framgång. Innan södra stambanan blef färdig gick mycket af dess trafik öfver Carlshamn. Sjöfarten har också betydligt aftagit. De rederier som förr egde I å 10 fartyg i sjön ega nu 2 å 3. Men hvad som icke aftagit det är Carlshamnsboarnes patriotism, skönhetssinne och glada lyone. Ett litiigare intrease för skarpskytterörelsen träffar man icke på någon