Aftonbladet – 7 augusti 1866, sida 3

r Inet ger sig luft i många omvexlande for: 1 I mer. 2 Carlshamns inlopp försvaras af en skans, Isom ända till nuvarande tid haft till garnison 12 marinsoldater med befäl. För et par år sedan tyckte staten att detta försvar i lalltför mycket påminte om Nya Garnison leller Karnevalsskämtet, hvarför besättninIgen indrogs och skansen öfverlemnades åt I Carlshamns skarpskyttekår. Den nya friI villiga garnisonen tog fästet i besittning, il men vid nogare påseende fann man att def också behöfdes nya murar och nya kanoInner. Som stadskassan omöjligt kunde beI strida en sådan utgift, så afstod man från I skansens försvar, och omger i dess ställe Istaden med en krans af bajonetter och väl Jriktade gevärsmynningar. . Carlshamn har icke blott ett fördelaktigt, Jutan äfven ett herrligt läge. Hafvet sköljer dess södra strand och på alla andra siIdor öfverbjuda lunder och fält hvarandra i fägring. Vesterut ligger det romantiska Munkahus, allmännare kändt genom en af Steenhoff skrifven novell om en fiskare derIstädes. I nordvest ligger Bellevue. Det är Jett utvärdshus, hvars läge ställer både Hasselbacken och Blåporten i skuggan. I norr Tligger Rosenborg uppe på en kulle, och då man ser det på afstånd tycker man att villan hvilar på bokarnes kronor. 1 den utspringande verandan bodde en sommar Wilhelm von Braun. Asarumsdalen låg under hans fötter, och der fanns både stoff och färg för en diktare. Mera österut finner man Strömma bomullsspinneri och den vackra egendomen Stampen. Öfverallt har naturen skakat sitt ymnighetshorn, och ingenstädes i hela Sverge är Flora så rikt representerad som i Asarum. Der är botanisternas Paradis; der känna de sig saliga bland brokiga blomsterkullar. Asarum har också öfverflöd på kristallklara källor, de flesta ionehållande jernhaltigt helsovatten. Flera af dem ha fått egna hus och taflor med inskriptioner. Öfver en källa vid Stampen läses : Min vän, här bjudes ej den vätska Som mod och dårskap verka plär, Men lyster dig din törst att läska Så kom till denna källan när. Du jordens barn kom till din mor, Hon öppnar här de rika spenar, i Dem hon ej något lif förmenar i Som kring om denna hyddan bor. Den för stadens räkning öfverbyggda helsokällan och offerkällan vid Asarums kyrka, äro bland de förnämsta. Då vi här tala om öfverflöd och källor må vi också nämna ett annat fluidum, som i Blekinge har källor i öfverflöd — nemligen bränvinet. Genom Asarumsdalen strömma hundratusentals kannor bränvin (väl förvaradt i fat) ned mot hafvet, för att sedan spridas ut kring fosterlandet. Innan Jemshögs socken delades, räknade man ensamt der tretton brännerier. Flera jordegare slå sig tillsammans om ett bränneri och odla sedan mest ?pären? (potates) för att mata de allt slukande pannorna. Man har sagt att Blekinges näringsfång är att bränna bränvin, och det är sannt. Ett annat mindre näringsfång går dermed sida vid sida — uppfödandet af svin, som öfverallt sprioga framför fötterna på vandraren, innan de insaltade få vandra samma väg som bränvinet. Måhända vilja blekingsboarne härigenom visa, att de ej bjuda på supen utan ?tilltugg?. Vi afbrytas i våra betraktelser af Asarums kyrkklockor, som kalla folket till gudstjenst. Kyrkan är en af dessa sällsynta gamla korskyrkor utan torn, och klockorna hänga i en klockstapel ett stycke derifrån. Metallens tunga talar här med svaga ljud, och derom går i orten en sägen, som lyder: Den tiden då Blekinge lydde under Danmark hade Asarums klockor ett helt annat ljud. De dånade likt domsbasunen och hördes vidt och bredt omkring. Men så kom der bud från Köpenhamn att klockorna störde kungen i hans goda sömn, och med budet följde ett förbud till presten, att icke låta ringa på de tider kungen sof. Presten aktade dock högre Gud än kungen och nästa söndagsmorgon dånade åter klockorna. Kungen vaknade och blef mäkta vred. Han befallte att det skulle borras hål i klockorna och gjutas tenn i dem. Befallningen utfördes och sen fick kungen ro, ty Asarums klockor hade bytt ut sin tordönsstämma mot de svaga ljud som höras än i dag. Sägnen är ganska naiv och har troligen sitt ursprung från någon gammal klockare eller ringare, som varit mån om kyrkklockornas anseende. En half mil från Asarum flyter Mörrumån. I dess forsar fångas den värderade Carlshamnslaxen, som näst Halmstadslaxen är den bästa. Ett ssycke nedom bron, som leder öfver till Mörrums by, vidgar sig ån till nära dubbel bredd och kastar sig skummande utför en rad branta hällar. Der är kronofisket, som af några hemmansegare arreuderas för en summa af 6800 rdr. Den 11 Maj. börjar fisket och den dagen firas som en folkfest. Stora skaror af traktens inby, gare samlas på stränderna för att åse de första notdragen, som vanligtvis äro mycket gifvande, Fisket fortsättes sedan dagiigen till Michaelsmessodagen. Laxen nga på tre sält, i kistor, med håf och med not. istorna stå ständigt öppna och fiskarne pröfva sin lycka med håfven 5 å 6 sånger i timman, dygnet om. Noten får :j dragaa förrän efter klockan 6 om aftonen. Straxt efter det laxen blifvit fångad lödas han med en klubba, och om han icke äljes färsk föres han upp tilllaxboden, der van fläkes och rimsaltas, innan han hänges n i rökstugav. Har fisket slagit väl ut amlas hemmansegarne i laxstugan och då lödar den gula finkeln ur flaskor och stop. io rökt lax lägges på bordet, men försvinver snart i ett halft tjog magar, under det tt rummet fylles af finkellukt, tobaksrök ch högljudda funderingar öfver bränvinsrisernas. stigande eller fallande, ty dessa iskare äro också bränvinsbrännare — fiskare ch jordbrukare om sommaren, bränvinsrännare om vintern, I allmänhet är blekingsbondeno mycket pekylativ och eger en ovanlig grad af bildJ! ing. Dock om detta en annan gång. Nu d eg 2 -a få JA 3 mm F ilja vi taga hans verkligen storartade gästrihet i anspråk och hvila ut efter våra beat Last 2