(Insändt.) Den militära ensidighsten. En insändare i N. D. A. har genom det nybildade uttrycket: ?Den militära materialismen? satt militärväsendet i förbindelse med plutosofiens abstrakta läror. Ehuru vi, äfven med fara att af ins. beskyllas för materialism, ej kunna dölja vår åsigt, att praktiska frågor måste betraktas ur praktisk synpunkt, liksom teoretiska ur teoretisk, äro vi dock beredvilliga till det medgifvande, att, liksom hos menniskan den endliga och sinnliga naturen stå med hvarandra i en oupplöslig förening, på samma sätt utöfvar den ideella öskådningen sitt mäktiga inflytande på företeelser af materiel art och tvärtom. Men i hvilket fall som helst skall en ensidigt idealistisk eller ensidigt materialistisk uppfattning gifva ett orimligt 1esultat, icke minst i militära frågor. Redan sjelfva särskiljandet af dessa båda momenter, hvilka tillsammans ingå i sanningen är onaturligt. Händernas gripande eller fötterpas spräng kan ju ej betraktas blott såsom kroppslig rörelse, såsom företeelse af mate. riel art; äro de ej snarare en yttring af viljan, hvilken åter bestämmes af andens tänkande? Men detta tänkande, månne det vore möjligt utan hjernan med dess tillbe-! hör af rent materiel art? Att det förhåller sig på samma sätt äfven inom öfriga områden, har ins. ge:om eget exempel ådazalagt. Den förderfliga åsigt, för hvilken ins. varoer, denna hydra, mot hvilken han skulle vilja uppträda som en förkrossande j Hercules, är dei då så afgjordt att den förjenar namnet materialism, endast deriöre stt den tislerkänner stor betydelse ät ?mate-! rielen?? Ingalunda. Under namnet msateriel? tyckes br O. T. innefatta såväl beväpning, som utrastning i öfrigt, ja äfven aktik, exercis, kort sagdt hela den rent mekaniska. delen ef krigsväsendet. Men månne icke just detta allt betecknar en på högre eller lägre utvecklingsgrad stående menniskoande? Om också vapen och be