Aftonbladet – 30 juli 1866, sida 3

naden med sedlar, utan att de falla 1 värde gent emot andra varor? 7) Tror ni att då sedlarne falla i värde och folket anser dem jemngoda med silfver, att silfret ej faller? 8) Tror ni att silfret stannar i landet, då det är billigare här än utomlands? 9) Tror ni att silfret kan fortfara att gå utomlands utan att det tager slut hos oss? 10) Tror ni att silfret kan försvinna ur banken och landet utan att allt råkar i stockning? 11) Tror ni att silfret kan falla i värde i ett land utan att dess produkter stiga? 12) Tror ni att våra produkter kunna uppdrifvas i pris i oändlighet utan att exporten hinI dras? 13) Tror ni att vi kunna vårdslösa vår export utan att lefva på lån? 14) Tror ni att man kan låna då man ingen kredit mer har? 15) Tror ni att landet skulle kunna uthärda krig med allmän villervalla i invånarnes ekonomi? 16) Tror ni att det befrämjar produktionen att taga allt kapital ifrån densamma för att tillhandahålla det åt konsumtionen? 17) Tror ni att det befrämjar kapitalbildningen att få en kris efter hvarje godt år eller att hvarje liten öfvergående penningförlägenhet utomlands, våra privatbanker, utbildas tillen allt hämmande kris hos oss? Förmodligen tror ni ej alla dessa orimligheter, men likväl mäste ni göra detta om ni vill anse vår banklag för dräglig. Vi skulle kunna tala tydligare, men besväret med att reda er från dessa frågor är straffet derför att ni utien så förståndig och sansad tidning som er egen behandlar en så vigtig fråga som bankfrågan obetänksamt. Det är Handelstidningen ovärdigt att med oförnuftigt skrän beteckna folkets billiga önskan och rättvisa fordran att snart erhålla en förändring i en lag, som hvarje dag gör det skada och drifver det närmare ekonomisk ruin. Hvilket skäl skulle väl Handelstidningen hafva att sätta sig emot en reform, så af nöden påkallad som en ny banklag? Säkert intet. Vi hoppas ej kunna öfverbevisa er nu, men våga bedja er att ej motarbeta det förslag som den nye eller den återinträdande finansministern utan tvifvel har i sin portfölj, för afhjelpande af de allmänt öfverklagade svåra tiderna, innan ni åtminstone känner. detsamma. ÅA deras vägnar som lida af banklagen. Lazare? Göteborgs Handelstidning yttrar med anledning häraf: Insändaren begynner med att tala mycket och häftiet om vår banklags bristfällighet, men anför intet enda ekäl för ett sådant påstående. Hvad är det då som felar denna oförnuftiga banklag? Eftersom den utgör blott en sammansättning af misstag, så må väl åtminstone några sådana kunna utmärkas. Är det den solidariska ansvarigheten för de sedelutgifvande bankerna? Detta har varit en mycket ventilerad fråga, men ännu ha vi ej erfarit någon olägenhet af denna ansvarighet. Är det sedelutgifningsrätiev? Handelstidningen har aldrig varit synnerlig vän af denna rättighet, utan bar tvärtom, uti en följd af artiklar, sökt motverka den privata sedelutgifningen. Dock böra vi upplysa att likasom Coquelin för Frankrike ifrigt förordat enskilda sedelutgifvande banker, så ha nu utmärkta författare i England (t. ex. Patterson) uppträdt, hvilka påyrka full frihet i detta fall för England, tillskrifvande saknaden deraf, uti väsentlig mån, de svåra kriser, hvarför England efter Robert Peels bankakt varit utsatt, och hvaraf alla andra länder tillika lidit svårt men. Är det bankernas öfriga funktioner, som insändaren ogillar? Men de äro ju ganska goda: kreditivrörelsen är en ypperlig sak; uppoch afskrifningsräkningen, depositionsrörelsen, — postvexelförsändningen likaså. Diskonteringen och utlåningsrörelsen måste ju rätta sig efter konjunkturerna och kan i öfrigt icke regleras genom någon lag. Hvar ligga alltså — vi upprepa denra fråga — d svåra bristerna i vår banklagstiftning? Innan insändaren svarat derpå, måste han msäkta att vi röja hos hans tal en stark bismak af hvad vi kallat ?skrän?, d. v. sg, nakna påståenden utan alla anförda bevis. Verkningarne af banklagen — en framtidsutsigt af Pallmän ruin och politisk undergång?. — Åter ett naket påstående, utan hvarje tillstymmelse till skäl eller bevis. Här måste dock väl finnas ett orsaksförhållande mellan banklagen och ruinen. Innan insändaren påpekat åtminstone något sådant, fatta vi ej hvad han menar. Ligger ruinen deri att bankerna utgifva sedlar? Men i så fall: på hvad sätt? Ligger den deri att de hopsamla de spridda kapitalerna? — Eller kan man säga att de föra pengarne ur landet, eller att de skrinlägga dem? Enligt vår uppfattning är vår bankförvaltning mäktig af en utveckling till större fullkomlighet, men det torde finnas få länder i Europå, hvarest bankväsendet ordnat sig så väl och hvarest förvaltningen skötes med den redbarhet som i Sverge. Härigenom hafva vi också förskonats från de svåra bankomstörtningar, som egt rum i andra länder med ett någorlunda fritt bankväsen. De som tala annorlunda wun derkänna de fördelar vi ega, liksom mången oförståndig menniska gör äfven iendra hänseenden. Insändaren ställer slutligen till Handelstidningen en hop frågor, hvilka göra anspråk på att vara slående, men i sjelfva verket äro något orediga. Vi skola korteligen besvara dem. 1. Vår banklagstiftnipg känner ej till några privilegier. 2. Vi lörstå ej frågan. 3. Sedlar äro ett mycket godt omsättningsmedel. Föredrager allmänheten silfver, kan man ju vexla sig till sådant mynt i riksbanken. 4. Då mynt, såsom bytesmedel, blir på samma gång värdemätare, måste ju kapitalet i viss mån detat representeras, ler hvad menar insändaren dermed, att kapitalet ?representeras? af mynt? . 5. Sedlarne ha ju samma värde som silfver; de kunna ja närsomhelst deremot utbytas, 6. Bankerna kunna icke proppa marknaden full? med mera gedlarän denna vill emottaga. Detta bevisas bäst deraf att bankerna ha en obegagnad sedelutgifnivgsrätt å öfver tio millioner rdr, genom ett tjugotal sådana utvecklingshjul som .