Aftonbladet – 28 juli 1866, sida 3

slog sig igenom, men träffades derpå af en f endtlig kula i hufvudet och fann hjeltedöden. Löjt nant Hermann uppnådde med det till 19 man sam mansmälta kompaniet divisionens hufvudstyrka Vid trädgårdens östra sluttning vid Bjella vor en del af 12-pundiga batteriet samt en afdelnin kavalleri uppställda, hvilka, hårdt medtagna a den fiendtliga elden, äfven nödgades uppgifv sin ställning. Samtidigt dermed drog en fiendt lig kolonn från Dermbach såväl på landsvägei som längs de östra höjderna ned mot Neidharts hausen och öppnade der genast en häftig eld I Neidhartshausen kommenderade major Göri 1:sta jägarbataljonen och ett kompani af 6: regementet under kapten Eschenbach. Bataljo nen gjorde den från Dermbach framryckande fi enden betydligt afbräck och drog sig derefte tillbaka, förföljd af fienden, som nu i en vidt utsträckt tiraljörkedja besköt den på andra si dan Fulda stående 1:sta bataljonen af 14:de in fanteriregementet, som efter ett hårdnackadt mot stånd äfven drog sig tillbaka. 5:te brigaden ficl emellertid i uppdrag att från sin position vi Fischbach rycka fram till Diedorf och taga po sition på den högre belägna terrängen venste om nämnda plats, i det den qvarlemnade två di visioner i sjelfva staden. Fienden, som unde tiden besatt Zella, samlade sig och började et häftig artillerioch gevärseld, som varade til kl. 12 middagen. Emellertid framträngde ofvan nämnda fiendtliga kolonn på östra höjderna til Fischbach, der den tvangs att stanna och der efter att vända om. Den af hela divisionen på började framryckning, hvars fortsättande ickt skulle stämt öfverens med förhandenvarande om ständigheter, kontramanderades; fäktningen af bröts, och återtåget började, samt verkställdes ordning och lugn under häftig artillerield frå båda sidor, utan att fienden f.ljde efter. Tvärton Sa han sin ställning i Zella och kring Neidhartshausen samt vände om till Dermbach Samtliga våra i striden deltagande trupper vi sade en exemplarisk bravur och uthållighet, mer förlusten af sårade och döde var också ganskz stor, nemligen 7 officerare och 163 soldater. Köln. Zeitungs militärkorrespondent frår krigsskådeplatsen yttrar: Nästan ovilkorligt trängde sig en jemförelst på oss alla huru mycket mindre fruktbar och a naturen gynnad jorden är i de flesta delar a Preussen mot i Österrike. Ungefär halfva Preus sen består af magra fält och dertill har riket ge nom sin långa och smala form en så ogynnsan gräns som möjligt. Likväl har Preussen, jemti de bäst ordnade finanser, den strängast inrättad: hushållning, den noggrannaste förvaltning, fö ögonblicket äfven den talrikaste, krigsdugligast och snarast slagfärdiga armå i Europa. Aker bruket, handeln och industrien blomstrar på et glädjande sätt, och de preussiska provinshufvud städerna Königsberg, Stettin, Breslan, Magde burg och Köln höra, i fråga om välstånd, till d förnämsta i hela Tyskland. Frågar man efte skälet till att den fattiga och illa belägna preus siska staten kunnat komma till sådan blomstring och särskildt så oändlig: öfverträffar det af na turen så rikt begåfvade Österrike, så är denn: lätt att förklara: det är dess invånares på klol insigt grundade större arbetsamhet. Det är er lycka för hela Preussen, att provinsen Branden burg, som bildade monarkiens första kärna och hvaromkring under tidernas lopp alla öfrig: provinser grupperat sig till ett sammanhöängand helt, af naturen tillhör en af Tysklands fattiga ste trakter och att dess bebyggare nödgas tänk och arbeta mest för att nå ett drägligt välstånd Denna från Brandenburg utgående intelligent: arbetsamhet har nu småningom utsträckt sig til alla rikets öfriga provinser, och det är anmärk ningsvärdt huru mycket ifrigare det arbetas hela Preussen, än i andra delar af Tyskland oci specielt i Österrike. Den industriella, merkan la eller åkerbrukande befolkningen arbeta strängt och staten fordrar af alla sina embets män en oafbruten verksamhet samt tar dera krafter vida mer i anspråk än på något anna stäl!e är fallet. Isynnerhet inom armån fram trädde denna verksamhet skarpt. Den. preussi ske officern af hvad grad som helst får i freds tid arbeta minst dubbelt så mycket, som han kamrater i södra och mellersta Tyskland eile Österrike, och preussiska soldaten måste exer cera, marschera och tjenstgöra vida mer än son fordras i någon annan europeisk armå. Denn; vana vid verksamhet, denna armens härdning un der fredstid har under detta krig visat sina fruk ter. Det är sannerligen förvånande hvilka an strängningar fordras af trupperna, och med hvil ken ringa förlust af sjuke de uthärda dem. Åt marschera 5 å 6 mil under en glödande som marvärme, werefter med bristande förplägnin utan eld och halm bivuakera på marken sam följande morgon företaga en dylik marsch elle leverera en blodig, segerrik batalj, har unde detta korta men resultatrika fälttåg icke vari något ovanligt. — Dessa företräden framstå änn klarare genom en jemförelse med det obetydlig de baierska, wirtembergska och andra sydtysk trupperna uträttat, om hvilkas rustningar tala des så mycket, men om hvilkas bragder ingentin försports.