Aftonbladet – 28 juli 1866, sida 3

Erigsskådeplatsen i Italien. Köln. Zeit:s specialkorrespondent från italienska krigsskådeplatsen skrilver för den 20 Juli bland annat följande: De retirerande österrikarne ha genowm förstörandet af broarne betydligt försvrat den talienska armens framryckande, och för att kunna öfvergå alla de små flutorna och åarne, som genemkorsa hans vis, har Cialdini varit tvungen att skicka efter de pontontrainer, som han förut använde vid öf: vergången öfver Po. Måhända vet Cialdini icke att sedan den 20 Juni tvenne fuliständiga ponton-trainer af minst 400 meters längd legat och förblifvit liggande straxt invid bangården, medan han den 24 och25 ick2 kunde verkställa öfvergången öfver Po af brist på tillräckligt ponton-materiel. En dylik okunnighet synes här icke vara sällsynt. Så är det ett faktum, att den vidt berömda ?Affrondatore?, då han från Neapel anlände till Ancona, icke hade mera ammunition ombord än till 15 skott. Att krigsskepp i allmänhet behöfva kulor att skjuta med, synes vara totalt förbisedt af den förre marinministern, kavalleri-generalen Angioletti, emedan det icke kan bestridas, att det vid krigets öppnande icke fanns spår till ammunition på de ifrågavarande skeppen. I denna puukt skall bistorien en gång komma att fälla en sträng dom. För att i någon mån besvärja den allmänna oviljan beslöt amiral Persano i förgår, på nuvarande marinministern Depretis enträgna uppmaning, att upphöra med sin hittillsvaraude overksamhet. Han begaf sig derför med sin flotta, som, utom andra fartyg, bestod af åtta pansarskepp, från Ancona så långt åt söder, som han skulle farit mot norr, om han velat operera mot Triest. Om bombardementet på ön Lissa saknar man ännu närmare detaljer. Vice amiralerna Vacca och Albini erhöllo emellertid order att med 1500 man marin-infanteri, öfver hvilka de hade att förfoga, försöka en landstigning, men afstodo derifrån, då de ansågo ett sådant företag fullkomligt onyttigt. Om den derpå följande sjöstridens utgång är man ännu i ovisshet. — Emellertid har Garibaldi åter börjat röra på sig och i trots af de dåliga gevär, hans folk erhållit, visat att han ännu är den gamle Garibaldi. Sedan han besatt Condino och Ledrodalen, gaf sig besättningen i Fort Ampola, efter en häftig artilleristrid, på nåd och onåd. Jag vet ej om det är er bekant, att sedan den 24 Juni den Garibaldiska hufvudstyrkan haft bevakningen af Lombardiska gränsen sig anförtrodd, hvaraf äfven lätt förklaras den skenbara overksamheten hos friskarans hufvudstyrka, på samma gång som det annars skulle varit högst besynnerligt att det i de hittillsvarande fäktningarne endast talats om mindre afdelningar om högst tre till fyratusen man. Alla dessa spridda afdelningar förena sig nu till en kombinerad marsch på Trient. En gång väl i besittning af denna vigtiga position, skall Garibaldi sannolikt söka öfver Roveredo verkställa sin förbindelse med den Cialdinska armekår, som från Vicenza opererar mot norr. Siecles militärkorrespondent från Ferrara skrifver för den 18 dennes Här stå qvin. norna i spetsen för alla stora företag. Mö drarne sända, högt gråtande, sina söner till slagfältet för att dö hjeltedöden. Det äl qvinnor som organisera ambulanserna, och slutligen är det de som i Rovigo och Pa dua, inför österrikarnes ögon, högt tillkän. nagifva sina sympatier för den nationella sa ken. I Padua samlade de sig framtör de på de stora torgen uppställda kanonerna och ropade ?Lefve Italien!4 Befälhafvaren för de österrikiska trupperna helsade qvinnogrup: pen med sin värja och gaf ordres till af marsch.? Från Floreas telegraferades den 23: dag rycker divisionen Medici genom Va Sugana på Trient. I går angrepo österri karne positionen Cindino med starkt rytter och artilleri, men blefvo tillbakaslagna a Garibaldianerna med bajonetten.