Aftonbladet – 26 juli 1866, sida 3

Nu ösregnar det återigen: Chambery den 7 Juli. Det händer ibland, eller som jag tro ganska ofta, på resor att man får se mer än man önskar eller gjort räkning på. Såhar det gått med mig nu, ty md tåget, som i går gick på Aix-les-Bains, korresponderade ingen diligens öfver Mont-Cnis. Jag måste alltså stanna i Chamböery öfver en natt. Jag kom i förgår i mörkret till Aix-lesBains, och fick en senig, brunstekt savoyard att bära min kappsäck. Han gick, hvilket jag sedan vid dager upptäckte, en lång omväg för att kunna få så mycket mera betaldt. Ett litet rum; med högst tarfliga beqvämligheter, på hotell Janet fick jag också betala ganska bra. På morgonen var sol och frisk luft efter dagens regn och jag tog mig en angenäm promenad på kullarne ofvanom staden, hvarifrån man har öfversigt öfver den temligen trånga dalen, i hvars ena ända den lilla sjön du Burget ligger, liksom ett blått öga, begränsad på ena sidan af violettgråa, nakna berg, som stupa ned i sjön. Rundtomkring hvitgråa fjelltoppar och nedanför kullar med vinberg, åkrar och små skogsdungar. Bort vid sjön ligger klostret Haute-Combe, med de savoyiska furstarnes grafkamrar ända till 1731, efter hvilken tid de läto begrafva sig i Sapergu invid Turin. Tillika med Savoyen sälde alltså Victor Emanuel sina fäders grafvar. Hvad särskildt beträffar Savoyens förening med Frankrike, var denna åtgärd ganska naturlig, ty landet har en öfvervägande fransk karakter i språk och seder. De små savoyardiska sotarne och skoputsarne i Paris hafva under århundradenas lopp bidragit att, engång åter hemkomna, göra fransk propaganda i sitt hemland. Aix-les-Bains äro berömda för sina varma svafvelhaltiga källor, hvilka isynerhet lära vara välgörande för gamla, blesserade krigsbussar, hvilkas ärr ondgötas vid dåligt väder. Ehuru hvarken krigare eller blesserad drack jag emellertid på morgonen ett par glas varmt svafvelvatten och tog mig sedan ett bad. Jag skulle väl göra någonting i Aix-les-Bains! Jag frukosterade i hotellet och fann vid bordet, i en lång sal med mörkbruna höga panelningar, en förvånande massa engelsmän och epgelskor, som förde en mycket lifvad konversation. Midtemot mig satt en fransyska, präktig, vacker och kokett, med sin man, som hon lemnade ä sido, för att egna sig åt en gammal herre på andra sidan med rödt band i knapphålet. Här i Savoyen får man åter se de röda hederslegionsbanden, liksom i Frankrike, bäras af alla möjliga menniskor; också de ståtliga sergeants de bille, hatten å la Napoleon I samt polisbejenter i frack hafva öfverflyttats till Savoyen, sedan det blifvit lyckligt förenadt ned det mäktiga Frankrike. Men jag åter-: ränder till frukosten, emedan den var an-: närkningsvärdt bastant. Hvad säger du om: utt klockan 10 på förmiddagen serveras vid ! ittande bord med stekt fisk, stufvad kalfjure med stekta potäter, kall rostbiff, ost, rukt och bakelse? Dessutom taftelmusik af n liten neapolitanare, som spelade harpa itanför det öppna gafvelfönstret. Efter en, ådan frukost måste man ha kaffe, hvilketc erverades nära intill i ett caf6, der Monieur du soir kringbjöds och herrar och da; ner spelade kort. och dominos vidsmå-bord; q ag återfann här den koketta franska frun, om icke försmådde att äfven här utöfvaf s t r I in tjusningsförmåga. Förbi redo några enelska misser på amå åsnor, förmodligen till Iaute-Combe, Klockan 3 e. m, ankom jag. till Chamry, savoyiska furstarnes fordna, gamla re4 idens, ännu hufvudstad i Savoyen. . Som ag hade god tid på mig, hela eftermiddaen och qvällen, promenerade jag ut och lef frivilligt undervisad i stadens: topografi f den hederlige och förståndige värden på otel de France, der jag tagit in. Stadens ar inga märkvärdigheter, det syns väl att voyiska huset var fattigt, så länge detre.!