Aftonbladet – 26 juli 1866, sida 3

SUVYVIN BBESITe Bref från en resande landsman. (Forts. fr. lördagsbl.) Den 5 Juli 1866. Jag sitter fången för 2 timmars tid i Caloy. en liten station i närheten af Ain-les-Bain dit jag ämnar anlända till natten. Jag således i Savoyen på färd mot Mont-Cenis, och icke öfver Stora S:t Bernhard, såsom jag först ämnade. Jag fick nemligen höra att resande, som kommit öfver Stora S:t Bernhard blifvit mycket trakasserade, både på schweiziska och italienska sidan, af patruller som visiterat pass m. m. Jag beslöt derföre att fara öfver Mont-Cenis; som är en mycket civiliserad och trafikerad väg. Hvad jag sett af Schweiz är icke mycket, men har dock i sitt slag varit mycket intressant. Jag har ej sett de stora slagfälten och scenerna för Schweiz heroiska tider. De ligga åt andra håll, och är det icke, i förbigående, besynnerligt, att schweizarne, sedan de så hjeltemodigt tillkämpat sig sin egen frihet och sjelfständighet, läto lega sig att undertrycka andra folk. Är detta icke ett märkvärdigt bidrag till de menskliga motsägelserna, eller kanske rättare, till den menskliga egoismens historia? Men schweizarne hafva i alla tider varit näriga; i våra dagar producerar Schweiz, isynnerhet den franska delen, bonner och gouvernanter åt hela verlden, och detta är mycket mera civiliseradt och älskvärdt. Det är verkligen med vördnad jag ser upp till de unga fruntimmer i Lauzanne och Geneve, som jag haft lyckan möta, jag har tyckt mig nästan se en moder i hvar och en af dem, d. v. s. — i figurlig och andlig mening, eller i alla fall en professorska I den vigtigaste af alla menskliga discipliner — uppfostringskonsten. Det är just på intelligensens och kulturens område, som Genåve och de öfriga schweiziska orterna vid Genversjön intaga en verldshistorisk plats vid sidan af sina systerkantoner. Det var i Gendve som Calvin fann en tillflykt och det var från den sköna Lemansjöns stränder som den stränga reformerta läran utgick till det öfriga Europa. Ännu i dåg blomstrar här en teologisk skola på samma gång frisinnad och strängt hållande på samvetet såsom den högsta domaremakten på jorden. I Geneve och Vaud hafva många förföljde och politiska flyktingar funnit en säker och lugn fristad. Denna humanitetens och gästfrihetens störartade princip utöfvades af det lilla Schweiz med samma mod som det utvecklade i kam pen för sig sjelf. I Genåve föddes och tillbragte Rousseau många år af sitt lif. Jag försummade, under de dagar jag vistades i Geneve, ingen qväll att gå till den lilla trädplanterade holmen utanför Rhones utloppsmynning, der hans staty, ganska god af Pradier, står eller rättare sitter. Detär emellertid en besynnerlig id af bildhuggaren att ha anbragt en uppstaplad pyramid af böcker under stolen. De spekulativa statslärarne och filosoferna må säga hvad. de vilja om Rousseaus Contrat social, det har dock en beståndande praktisk sanning. Menniskorna kunna ej besluta att en stat skall existera, ty statens id existerar lika omelelbart som konstens, vetenskapens, sedlig netens och religionens. Men liksom barnets och ynglingens instinktiva lif öfvergår i mannens öfverlagda, så inträffar alltid en tid lå ett folk både vill och måste besluta om nuru staten bör vara inrättad. Detta blir ust samhällsfördraget, och denna id ligger ill grund för hela den moderna tidens poitiska utveckling. På Coppet nära Gendve illbragte fru Stael v. Holstein, kanske den nillrikaste qvinna som burit svenskt namn, nånga år af sin landsflykt från Frankrike, örgudande sig sjelf och sin far, den mycet tråkiga Necker. Det föll mig ingalunda n att besöka Coppet lika litet som Fernet grannskapet, der Voltaire lefde isin sjelförgudning. När man far på sjön ser man Joppets slott, grått, oestetiskt och oansenigt. Genöve har alltid i min föreställning arit förbundet med tanken på bauheres — let kommer från Necker — och urmakare, ned ett ord mera tråkigt. Men Genåve är! ;anska trefligt och tager sig riktigt ståtligt it, då man Kommer rån sjösidan åt hvil; en de moderna husen och stora, på en ång solida, beqväma och eleganta hotel-1 t I i E erna äro uppförda, med grönhvitmålade pjälfönsterluckor och massor af balkonger ned fina genombrutna jernbalustrader och aller. . Men inåt staden, omkring den gamla,