Aftonbladet – 26 juli 1866, sida 3

Erigsskådeplatsen i Itallen. Då österrikiska sydarmån drog sig till baka från Venetien, förstörde den till e början alla förskansningar, jernbanbroa och andra förbindelser. I Kölnische Zeit ung och flera andra tidningar berättas nu att erkehertig Albrecht upphörde dermed emedan general Lamarmora lät honom veta att österrikarne icke skulle bli oroade pi sitt återtåg. Om detta är sannt, måste de vara ett löfte som Lamarmora gifvit på eget bevåg, helst han arbetade för oci möjligen ansåg för: gifvet, att Italien gick in på Venetiens afträdande till kejsar Na oleon. Det är flera omständigheter, som häntyda på att Italien verkligen under de första dagarne vacklade i detta afseende. tills dess det genom Lamarmoras afsättande och Cialdinis framryckande ådagalade, ati det, i enlighet med allianstraktaten med Preussen, icke ville gå in på någon särskild vapenhvila eller fred, utan af alla krafter fortsätta striden. Till följd häraf ha österrikarne nu återtagit det system, som afseendet på deras egen säkerhet gjorde nödvändigt. Från Florens telegraferas den 21 dennes ill Börsenhalle: Österrikarne ha uppfört batterier i Mestre, på vägen från Padua ill Treviso. Kommendanten i Verona har vefallt stadens invånare att proviantera sig ör tre månader. Broarne från Belluno ill Brentadalen äro förstörda, för att hinIra förbindelsen med Cadore. Österikarne ha utrymt Belluno och Fettre. Rörande österrikarnes truppstyrka i Veetien skrifver en korrespondent till Joural des Debats följande: Österrike har i letta ögonblick endast 80,000 man i Ita ien, nemligen 20.000 i Verona, 15,000 i lantua, 14,000 i Venedig och 5000 i Legano och Peschiera, och den öfriga delen näller på att koncentrera sig bakom Tagiamento. Italienska armån är nu indelad i tvenne tora kärer, af hvilka den mindre hälften tannar under Lamarmoras befäl, medan eneral Cialdini blifvit utnämnd till anförare ör den andra hälften, som består af omkring 60,000 man.