Aftonbladet – 25 juli 1866, sida 2

MD SAM, OO DUAM OMTUASI ODVAR YR NEMI BREN nycken tid, en klar åskådning af grufvans atseende, djup och sänkningar, samt tillika en föreställning om de ofantliga ansträngningar som måste görås för malmens uppetande, brytning och uppfordrande. Om vi i ett ord skulle vilja beteckna denna modell, så liknar den en korall, men utförd med menniskohänder. Vidare äro utställda prof på rå och vaskad kopparmalm, korn, stig och after från olika härdar från Kafveltorp och Ljusnarberg, från Klefva och Fredriksbergs bolag Småland, Löfåsen i Dalarne, Svappavara Norrbotten och från Haparandatrakten. För öfrigt äro åtskilliga prof utställda på sediget bly och blyglans m. m. från Lall, på nickel från Klefva, kobolt från Näfveqvarn, svafvelkis och zinkblende från Stora Kopparbergef, samt på nickelmalm och granulerad kopparnickel från Sågmyran, hvaremot till vår stora förundran AÄmnmebergsbolaget afbållit sig ifrån att utställa några prof på produkterna från sina zinkgrufvor. Att hvarje branche af vår jernhandtering är representerad på utställningen torde knapast behöfva uppgifvas, icke heller attflere rancher af densamma äro det på ett alldeles utmärkt sätt. Det svenska jernet är numera kändt öfver hela verlden och dess utmärkta egenskaper likaså. Afsättningen skulle utan tvifvel blifva ofantlig om tillerkningskostnaden kunde minskas; ty det — tackjern och bränsle — ännu åtminstone, äro dyrare än i de länder, med hvilka Sverge konkurrerar. — Denna prisskilnad var tillförene af mindre betydenhet, då jernförbrukningen ännu icke antagit så stora dimensioner som nu. — En annan och lika stor, om ej större svårighet, som den svenska jernindustrien har att bekämpa, beståribristen på tillräckliga kapitaler hos idkarne af denna industri. I England bildas kFapiteler genom stora associatiouer. Hos oss är det ännu blott undantagsvis som associationsidn vunnit insteg bland jerufabrikanterna, bland hvilka de alba flesta hvar för sig bedrifva en industri, hvilken då den skall blifva lönande fordrar ofentliga kapitaler, äfven derföre alt apparaterna för en sådan tillverkning numera äro ojemförligt dyrare än förr. Vid utställningen äro alla våra i en eller snnan riktring renomerade jernförädlingsverk icke allenast representerade, uten äfven de flesta på ett alideles utmärkt sätt. Alla hafva utställt det bästa som de kunnat åstadkomma, åtskilliga det bäst lycka. de af deras produktioner. Vi hafva väl grundade skäl för den förmodan, att flere sorter jern blifvit tillverkade med särskildt afseende. på ntställningen, och utan afseende på tillverkningskostnaden. Man har klandrat att så skett, men utan egentlig grund, ty om ej hvar och en yrkesidkare arbetar på förbättrandet af sica produkter, så går intet yrke framåt. Konsten är först att ntfinpa nya och bättre metoder, sedan att förenkla dem och göra fabrikatet billiare. Redan vid industripalatsets södra entrå mötes man af tvenne väldiga kolonner, bildade uteslutande af olika sorter bandoch stängjern, alla valsade vid Motala verkstad. Metoden är visserligen icke ny, den användes på flera ställen, men den anger den riktning som den svenska stångjernstillverknivgen kommer att taga. Ju mera denna metod blir fullkomnad desto bättre och billigare skall naturligtvis äfven produkten deraf blifva. Enligt hvad man sagt oss, säljes dock icke ännu det valsade stängjernet till nämnvärdt billigare pris än det smidda, ett förhållande som dock snart torde utjemnas, då konkurrensen blir större. På trappuppgångarne å södra och vestra sidan äro väld:ga praktstuffer, några af ända till 30 centners vigt, utlagda, förskrifvande sig från de rika grufvefälten dels inom den föreslagna Frövi—Falu-jernbansns raijon, dels från Danemore, Bispberg, Grängeshyttan m. tl. . På def att dea del af allmänheten som är intresserad för detta fack skall erhålla en såvidt möjligt fullständig öfversigt af samtliga malmprofver, har den utmärkt erfarne anordnaren af denna afdelning, direktör Rinman, begagnat den särdeles praktiska metoden, att uppställa dem ef.er fyndorternas geografiska läge. Föröfrigt har äfven blifvit iakttaget, att vid hvarje bruksutställning af förarbetadt jern ha de mal mer, som dertill begagnats, äfven blifvit exponerade, såvidt sådana blifvit insända. Då vi nu gå att omförmäla de särskilda jernbrukens utställningar, anse vi oss på förhand böra erinra dels om omöjligheten att namnvgifva dem alla, ty dertill skulle då tidningens hela utrymme tagas i anspråk, under en tidpunkt när händelserna på konti nenten äro af så stort intresse — och dels att de utelemnade brukens expositioner äfven äro förtjenta af stor uppmärksamhet. Det är bekant att Bessemer-metoden? åstadkom eller åtminstone gaf impuls till en sannolikt fullkomlig revolution i alla länders ståloch jerotillverkning. Sannolikt är denna metos ännu långt ifrån fullkom nad, otvifvelaktigt bar den dock redan hunnit ganska långt, och skall med raska och säkra steg gå allt lävgre framåt med biträdeaf de två stora häfiygen för all materiel utveckling, vetenskapen och kapitalet. Den storsinnade och snabbtänkta egaren och disponenten af Högboverken, konsul Göransson — hvars namn alltid skall nämnas är ett obestridligt faktum att materialierna. med lika mycken aktning som deltagande — är den som först och i största skala inom vårt land tillämpade Bessemersmetoden. Vi smickra ej då vi säga att en påfallande frändskap förefinnes mellan honom och de produkter inom jernhandteringen, som han åstadkommit. Samma fasthet, samma styrka, samma seghet i karakteren. Högboverkens utställning är obestridligen den intressantaste, den mest storartade inom hela expositionen. Den utgör en åskådlig, lärorik — men tillika sorglig — bild af stri den mot vårt iands Titaner. Vi boppas dock l att denna strid skall sluta med deras besegrende, ty om än vår tid beskylles för att vara öfvervägande materialistisk, så kan dock ej förnekas att den äfven är mäktig af stora uppoffringar.