Aftonbladet – 25 juli 1866, sida 2

ANAÄRVIUee CA HUUIAG IUISYRCD Mat UCRPA så visliga ställt, att i jorden, som vi så, och i vattnet, som vi dricka, finnes jern upplöst uti mycket fina particuliteter, men aldrig guld eller silfver.? Så utlät sig den originelle patrioten Pehr Tham på Dagsnäs i ett bref till en fändrik Silfvererona, som begärde ett litet lån af den rike mecenaten (Thorilds vän och beskyddare), för att dermed bearbeta de ofantliga guldoch silfverlagren, som han på ett hemligt ställe i Wermland hade upptäckt. — Tham tillade i samma bref skämtsamt: ?Min gunstiga herre torde allteåledes bäst göra, om han flitigt sin boställsjord brukar, derpå föder sig, och förnöjer sig med de ädla metaller som å hans sköldemärke äro tillfinnandes.? Det ofvan citerade yttrandet är genska märkligt; det vittnade både om sh DnIghet och mod, ty det afgafs vide a då svenska kronan med stor ifver uppträdde som skattgräfvare, och nedlade ofentliga kostnader för att direkt ur bergen uldraga de ädla metallerna. Om man kunde beräkna hvg och silfver rätteligen kostat, sc räkning producerats, så är det ganska säkert alt den verkliga vinsten på denna industri varit ytterst ringa, kanske alls ingen. För bedrifvandet af statens silfververk an. slogs en mängd kronohemman jemte spanmål och dagsverken; från alla de landskaper som gränsade intill silfververken fick allmogen utgöra tjenstbarheter och ända tills sista skatteregleringen verkställdes qvarstod i jordeboken såsom grundränta, vind och vask? till ofvannämnda verk. — Guldnan ofantliga summor, och mångåriga stristaten afstod från det fåfängliga sträfvandet Palt göra guld?. Men då hela vårt bergsbruk — numera den andra i ordningen af vårt lands stora näringsgrenar — är så rikligt representeradt på industriutställningen, så är det både äfven böra finnas der. Den enda exponerade guldplantsen, efter ögonmätt 3 tum lång, 12 tum bred och !s tum tjock, förskrvifver sig från Kafveltorp i Ljusnarberg, hvars gruffölt förlidet år lemnade malm för en tillverkning af 2 70 ort uld. I utställningen förekommer dessutom åtskilliga prof på guldhailtigt finsilfver och guldhbaltigt blicksilfver, både tirån Kafvelworp och Falu silfververk. Egentliga aniedningen hvarföre den ofvannämnde guldplantsen blifvit exponerad, torde emellertid vara, att ingen lucka skulle förefinnas i den rika loch särdeles väl ordnade utställningen, som ?Frövi—Falu-jernvägs undersökningsdirektion? föranstaltat, och hvilken intager ett särskildt kompertiment i industripalatset, till hvilket vi längre fram skola återkomma. Den största silfverplantsen är åter från j Guldsmedshyttan, erinrande om de stora förhoppningar om rika skördar, som detta silfververk framkallade vid början af 1840talet och uppväckte här för någon tid en häftig silfverfeber, men som efter hand åter lade gig. Då likvisst det bolag, som eger Guldsmedshyttan, består af företagsamma män, så har den rika blytillgången der tagits i anspråk och utgör nu, om just icke en rik silfverkälla, så åtminstone en ganska lönande inkomstkälla. Från de ofvannämnda verken äfvensom från Sala och Lahäll hafva åtskilliga vackra smältprodukter, samt verkliga praktstuffer likaledes blifvit utställda. Äfven från de af hr C: af Ekström nyligen i Skåne upptagna grufvorna förekomma åtskilliga prof, som åtminstone antyda tillvaron af silfver, bly och zink. Men alla dessa utställningsartiklar af de ädlare metallerna, öfverglänsas dock af produkterna från Kongsbergs silfververk i Norge. De äro valda och ordnade med en omsorg, som förtjenar stort beröm, och lemna i förening med en väl utförd karta öfver ?Kongens Grube? en fullständig öfversigt af den för norska statskassan vigtiga grufvedriften vid Kongsberg. Bilfveranledningen derstädes l upptäcktes och började bearbetas omkring 1620, och gjordes, enligt den tidens sed, genast till ett regale. På 1760 talet lemnate verket ända till 35,000 marker silfver. Men plötsligt började produktionen att aftaga. Staten måste nu göra betydliga tillskott årligen för utgifternas bestridande, och verket blef nedlagdt 1805. Staten tillät derefter enskilda att bearbeta grufvorna, men äfven utan synnerlig framgång. Resultatet blef enahanda då staten 1816 upptog grufvedriften. Men från 1830 blefvo Armen och Kongens Grube plötsligt så gifvande, att verket lemnade betydligt öfverskott: 1833 t. ex nära 47.000 marker; men sedan har verke: vid Ädelfors i Småland kostade kroder måste utkämpas vid ri. edagarne innan l: rätt och skäl att svenskt guld och silfverl, —Ac 8 AA FA DD a (DD K s och Lera mim SA malmvinningen återigen minskats, så att produktionen nu är omkring 20,000 marker årligen. Brytningen går allt djupare och vidare med all möjlig omsorg. Kongsberg ligger 500 fot öfver hafvet, och man har I redan trängt ner under hafvets nivå. De af silfververkets direktion utställda profver, till antalet 87 nummer, utgöra en fullständig serie af alla de för silfvertillverkningen använda mineralier och de af dessa vunna produkterna. De intressantaste prof. ven äro: vackra gångstycken, innehållande gediget silfver, utomordentligt vackra kristallbildningar, knippen af silfver i trådar så fina och smakfullt sammanvridna, med deri inklämda — man är benägen tro konstnärligt infattade — qvartsstycken — att det hela synes utfördt icke af de dolda naturkrafterna, utan med menniskohand och med biträde af de finaste verktyg — finbrändt silfver i stänger, och granuleradt dito samt till sist två respektabla silfvertackor, den största representerande ett värde af 4000 rdr. Det egentliga silfvervärdet i dessa artiklar är uppskattadt till 12,000 specier, men från vetenskaplig ståndpunkt betraktade ha de ett vida högre värde. De äro förvarade i ett väl arbetadt, med glas öfvertäckt skåp. Den svenska korpartillverkningen — man har förr äfven räknat denna metall till dej ädla — är på expositionen representerad af 11 utställare. Öfversigten och jemnförelsen hade utan tvifvel äfven i detta falll. underlättats, om artiklarne under samma j: kategori hade blifvit utställda bredvid hvarandra. Men så har ej skett, och vi ba der: