MADAME ROLAND). Tecknad ar CHARLES DE MAZADE Emellertid får likväl Manon tillfälle att i smygkastaen blick dit in, i det hennesgoda farmor tagerhenne med sig på besök hosmadame Boismorel i Marais, och hon räta upp sin lilla person så högt som möjligt inför den förnäma damen, som mottager henne och farmodren med en beskyddande min, sittande på en kanap med sin hund bredvid sig. Yela uppträdet är pikant och på sitt sätt betecknande. — Ah, se god dag, ma demoiselle Rotisset ?ropar madame de Boismorel i en kall och förnäm ton, i det vi träda in (— mademoiselle.? Huru, min farmor är således mamsell här?) Det gläder mig verkligen att se er. Är detta vackra barn er eondotter? Hon ser ut att bli en rätt vacker flicka. Kom hit, min vän, och sätt er bredvid mig. Jag tror att hon är litet blyg? Huru gammal är er sondotter, mademoiselle Rotisset? Hon är litet brun; men hullet är förträffligt, och det kommer nog att bli hvitare. Ni har bestämdt en lycklig hand, min lilla vän: har ni aldrig spelat på lo:teri? — ?Nej aldrig, madame, jag tycker inte om hazardspel.? — Ja, det tror jag nog; vid er ålder tror man sig alltid ha säkert spel. Hvilken klang i hennes röst! Hvad den är mjuk och fulltonig! Men så allvarsam hon är! ) Se A. B. nir 155, 158 och 167.