Aftonbladet – 23 juli 1866, sida 3

uppgift. Fångne darmstadtare yttrade: ?V kunna icke inse hvarför vi skola låta skjut: ihjäl oss för Österrikes skull!? Äfven bai rarne tala om att de längta efter en kor vapenhvila.? anska märklig är en underrättelse frår Miänchen af den 19 dennes, att förbunds trupperna och bairarne — sedan de blifvi slagna hvar för sig — förenat sina krafter Man frågar med skäl hvarför de icke sam lat sin styrka innan de blefvo slagna. Öf ver preussiska Main-armåns operationer frår den 4 till den 16 dennes meddelar Prov. Corresp. följande öfversigt: Main-armår hade i förhållande till sin styrka (inalles omkring 55,000 man) en särdeles svår uppgift. Den hade emot sig två armåer, vida öfverlägsna till antal, nemligen för. bundsarmån, under den berömde österriki. ske generalen Alexander af Hessen, och baierska armen under prins Carl af Baiern. Om dessa armer blifvit skickligt ledda och verkat gemensamt, skulle våra trupper älven med den mest lysande tapperhet fått en mycket svår ställning, och ännu helt nyligen trodde man att Main-armen icke skulle kunna börja sina operationer innan den fått förstärkning. Men fiendens oenighet, rådvillhet och splittring begagnades skickligt af de preussiska generalerne, så att de genom dristiga och snabba manövrer lyckades angripa den ene efter den andre och göra honom oskadlig. Det gällde framförallt att hindra de fiendtliga armåernas förening och kasta dem tillbaka öfver Main. Bairarne hade ursprungligen från Franken spridt sig öfver Werradalen och södra delen af Thiringerwald för att räcka hannoveranarne handen. Sedan dessa kapitulerat, drogo de sig söderoch vesterut närmare förbundsarmån, som inryckt i Öfre Hessen och besatt Wetzlar. Mellan dem hade tungt baiersk reservkavalleri gått fram mot Fulda. Men detta sednare jagades vid Hinfeld tilloaka och upplöstes i vild flykt. Baierska njelpkåren undanträngdes vid Dermbach och alten Nordheim mellan Werra och Fulda och tvangs att söka förena sig med förvundsarmn icke genom ett framryckande not norr, utan genom ett återtåg till Main. Preussarne låtsade nu framtränga mellan våda fiendtliga armåerna genom Fuldasebitet rakt på Frankfurt, hvarför Alexanler af Hessen likaledes drog sig tillbaka i amma riktving och lät uppkasta förskansingar till stadens försvar. Men plötsligt fveko preussarne från Frankfurtvägen och nde sig mot baierska provinsen Nedre ranken, der de efter häftigt motstånd katade bairarne tillbaka vid Kissingen och lammelburg samt tvungo dem att retirera t Schweinfurt. Preussarne förföljde dem ke, utan vände sig raskt åt Gminden (vid aales utlopp i Main) för att der möta lexander af Hessen, som brutit upp från rankfurt för att hjelpa bairarne. Vid schaffenburg vunno preussarne slutligen n Jysande seger den 14 dennes, hvarigenom yrbundsarmen nödgades gå tillbaka öfver lain och utrymma Frankfurt.