Aftonbladet – 23 juli 1866, sida 3

Jserliga nordarmåns tillintetgörelse. Me I denna undandrog sig detta öde genom åte tåget till Olmätz. Hvad blef då annat ö rigt för fienden än att följa efter med he sin makt. Det var också hvad han gjord med kronprinsens armå. Den är bestäm att observera österrikiska nordarmån i O mitz så länge tills den för en ordentlig b lägring nödiga materiel hinner anländ: Men detta torde icke inträffa så snart, d fienden icke tyckes varit beredd på ett s nära belägringskrig. Utom Olmiitz har f enden ännu tre fästningar att betving: hvilka alla ligga i hans rygg. Theresier stadt beherrskar Elbens båda stränder oc omedelbart derigenom hela norra Böhmen Preussarnes kommunikationer öfver Sachse och Lausitz hotas af nämnde fästning Jernvägsförbindelsen mellan preussiska be sättningarne i Dresden och Prag är hin drad. Närvaron af en österrikisk kår Theresienstadt gör det omöjligt för Preus sen att från Böhmen leda de tillämnad operationerna mot Baiern. Theresienstad är en vigtig punkt i Österrikes händer, hvil ken under ett kommande fälttåg kund mycket befordra samverkan mellan der österrikiska och riksarmen; dess bibehål lande är alltså nödvändigt. Och på samm: sätt förhåller det sig med Josefstadt oci Köviggrätz, hvilka beherrska kommunika tionerna till Breslau och Nedra Schlesie samt paralysera Glatz. Gör besättninger på Königgrätz sin skyldighet, så blir jern vägsförbindelsen mellan Prag och Brinn il lusorisk för preussarne, hvilka då endas kunde begagna sträckan bakom Mährisch Tribau. I alla händelser måste dessuton starka eskorter åtfölja fiendens transporttåg för att icke dessa skola uppfångas såson 1748 vid Domstadtl. Alla dessa omständig heter hindra preussarnes framryckande mo Wien, och vi upprepa derför, att fiender numera är tvungen att föra ett belägrings krig.? Öm det kommer till en batalj vid Donau linien, säger Ostdeutsche Post af den 15 dennes, så kommer den att antaga större dimensioner än alla föregående strider under detta krig. Preussen sammandrager sin hela styrka, för att leverera en afgörende batalj i Wiens grannskap. Icke nog med att alla förut ockuperade orter i Böhmen utrymmas, för att öka hufvudarmån, som vältrar sig mot nedre Österrike; utan äfven den reservkår, hvilken hittills stått i Sachsen, afgår på österrikiska statsbanan öfver Lobositz till Prag och Brinn, sedan preussarne återställt densamma i farbart skick. Å österrikisk sida är man fullt medveten om vigten och storheten af det närvarande ögonblicket, och alla krafter koncentreras, som monarkien ännu är i stånd utt rädda. Naturligtvis tala vi här endast om de militära krafterna; om denna höande och upplifvande kraft, som i stora, arliga ögonblick sporrar folken till sjeltippotfring och dödsförakt, tyckes man dermot i de icke militäriska regeringskretsarne intingen icke ha något begrepp om eller cke vilja göra något bruk tal. Möjligen ir det så att regeringen ännu mer än preus arne fruktat en sådan rörelse hos österikiska folket, som under befrielsekrigets tid ådde i Tyskland. Londontidningen Heralds militärkorresponent skrifver från det stora lägret vid Floisdorf, bland annat : ?Sydarmån är i skyndamt antågande... De militära positionerna yckas komma att gestalta sig på följande ätt:Hufvudstyrkan af sin nordarm ha sterrikarne ännu i och omkring Olmitz. sildandet af en Donau-arm pågår raskt af e trupper, hvilka efter den stora, olyckga bataljen befunno sig söder om Olmitz, amt af de afdelningar, som dagligen inräffa från Italien. Centern af denna Donaurmå befinner sig i Florisdorf, dess högra ygel kommer förmodligen att sträcka sig ot Pressburg och dess venstra mot Krems. jet blir alltså Preussens uppgitt att söka omma emellan de båda armåeerna för att å dem hvar för sig; preussarnes nuvaande position företeter det egendomliga förållande, att de stå vida längre söderut än sterrikiska nordarmån... Efter hvad det ckes, ämna österrikarne invänta dem här, jen antingen misstar jag mig mycket eller ck måste en så skarpsinnig general som oltke genom en öfvergång at Donau vid rems kringgå linierna vid Florisdort och gripa Wien bakifrån.? — Lä.gre fram märker korrespondenten: Jag vill icke eddela något närmare om befästningarne d Florisdorf, ehuru jag är mycket böjd r att tro, det preussarne alldeles icke äro unniga om hvad som föregår; åtminstone r de hittills visat sig fullkomligt bekanta ed allting, medan deremot österrikarne Is dato visat sig så oskyldiga som barn i enna elementära gren af krigskonsten. Då g för fyra veckor sedan besökte dessa bestningar, blef jag förvånad öfver deringa amsteg de gjort; men då jag omtalade nna förvåning för några ingeniörofficerare, ef jag utskrattad för min förmodan att an någonsin skulle behöfva begagna sig dem mot preussarne. Först sedan Preusn och Italien blivit duktigt kringklappade h Frankrike kommit dem till hjelp, då inde man möjligen behöfva begagna dessa beten... Ingen enda kanon fanns då ännu pställd, ingen soldat var synlig: alla be