Aftonbladet – 23 juli 1866, sida 3

Krigsskådeplatsen i Italien. Den vigtigaste berättelsen från den ital enska krigsskådeplatsen innvehålles i de sec naste telegrammerna från Zara (Dalmatien) enligt hvilka den italienska flottan först oc främst angripit den med starka fästnings verk försedda ön Lissa vid Dalmatiska ku sten, midt emellan Zara och Cataro, oc sedan den genom ett sju timmars bombarde ment bragt fästningsverken till tystnad, öpp nat striden mot österrikiska eskadern. Rö rande utgången af denna sjöstrid känne man icke ännu några säkra detaljer. Enlig telegrammer förklara sig båda parterna fö segrare. örande Cialdinis operationer vet mar ingenting med säkerhet; hans armås cente antages stå i Padua, medan hans högra fly gel utsträcker sig till Trierso. LIndep. Belge yttrar sig i sin politisk: öfversigt på ett temligen sarkastiskt sät om den italienska armån. Den italienskt armån?, heter det, ?som brann af begär at hämnas nederlaget vid Custozza, låter ickt synnerligt höra af sig. Till följd af brister på alla underrättelser från densamma allt sedan dess öfvergång öfver Po, kan man snart känna sig frestad att instämma i en florentinsk skämttidnings bitande språk om amiral Persanos flotta och utlofva en belöning åt den, som kan finna rätt på den. Om det varit de italienska generalernas hufvudsyfte att utesluta alla tidningskorrespondenter från sina läger, att hemlig. hålla sina rörelser för sitt eget land och för hela Europa, så ha de verkligen fullt lyckats. Näst efter marskalk Benedeks berömda plan har aldrig någon hemlighet blifvit bättre bevarad. I preussiska lägret torde man dock möjligen hysa den åsigt, att nägot mindre hemlighetsfullhet och litet större verksamhet icke skulle skada de gemensamma operationerna mot Österrike. Det vore ju icke billigt om konung Wilhelm ensam finge bestyret att eröfra Venetien, södra Tyrolen, Istrien, Triest och alla de provinser, på hvilka kabinettet i Florens gör anspråk, men som dess armå är så sen att eröfra.? Om Garibaldi vet Triest-tidningen med säkerhet, att han rycker framåt med en ganska stark här i tvenne kolonner. Den ena, omkring 10,000 man stark, tager vägen längs Gardasjöns strand på Lombardiska sidan; den andra rör sig mot Val Sabbia. Tillsammans ha de 30 bergskanoner. Utom de 52,000 man, som äro qvar i fästningsfyrkanen, ha österrikarne ännu 35,000 man i Tyrolca Den order, i hvilken erkehertig Albrecht gaf den österrikiska sydarmåns aftäg från Venetien tillkänna, är daterad Galliera den 11 dennes och lyder sålunda: Soldater af sydarmen! Våra vapen i norden hafva i de första striderna icke varit gynnade af lyckan: likväl hafva icke dessa missöden förmått rubba vår upphöjde monarks förtroende till våra heliga rättigheter och till våra krafter, och lika orubblig som han, är hela armen. Hela österrike är beslutet till en strid på lif och död, så länge ingen ärofull, Österrikes maktställning tillförsäkrande fred kan erhållas. Genom det i ett kejserligt manifest af den 10 dennes tillkännagifna allerhögsta beslutet kommer en förändrad uppgift oss till del. Under det nödvändiga krafter här qvarblifva för försvaret af de härvarande fästningarne, och för att, i förening med den trogna och modiga befolkningen, skydda Tyrolen och det inre af kejsaredömets gränser samt kusterna, drager jag med resten af sydarmån att förstärka våra stridskrafter i norden, der vi mest bestämdt måste uppträda! Vapenbröder! Jag vet, att I icke kunnen lemna skådeplatsen för edra sednaste triumfer utan med tungt hjerta; likväl må hoppet om nya segrar ångo lifvå ert nod och stärka edra krafter. I ären kallade att . norden fullända hvad I uti södern begynt. Soldater af besättningarne 1 de venetianska fästlingarne i Tyrolen och i kustlandet! Jag gör er ill arfvingar af vår seger vid Custozza; jag qvaremnar er som trogna och tappra väktare af det påbörjade verket; framförallt, hvad än må hända vären vårt dyra Österrikes fana högt! Er uppvift är lika vigtig i södern som vår 1norden; en ika ära, ett lika erkännande skall komma alla ill del. Med fullt förtroende till er, tillropar ag er, i mitt och öfriga aftågandes namn, ett rjertligt farväl, hoppandes ett snart och lyckligt iterseende. Och I, som dragen med mig mot orden, låtom oss i förening med våra dervaranle vapenbröder visa verlden, att Österrikes kraft cke är bruten; låtom oss gå till den afgörande triden med förtroende till Gud och den kraft, wilken redan lärt oss segerrikt tfvervinna de törsta svårigheter. irkehertig Albrecht.