Aftonbladet – 21 juli 1866, sida 3

Bref från en resando landsman. Geneve den 2 Juli 1866, Du finner att jag redan är i Schweiz och för närvarande uppehåller mig i Jean Jacques Rousseaus, Neckers och Celvins stad. Jag har redan dröjt här vägra dagar för att invänta vackert väder för en Mont-Blanc färd, det vill säga för en exkursion till Chamouny-dalen, men förgäfves. Molnbetäckt himmel och regn hvarje dag. Af samma orsak har jag ej velat ännu fara till de tjusande trakterna vid Geneversjöns östra hörn; men länge kan jag dock icke förblifva här i stillhet. Huru många olika menniskor kommer man icke i beröring med på en resa, huru månza olika ansigten, lynnen, egendomligheter, egenskaper får man ej se och erfaral... Jag har varit tillsammans med engelska kaptener från Indien, bankirer och jernvägsaktieegare, dryga egendomsegare och deras frökendöttrar, arbetare, bönder, resande gesäller, kammarjungfrur, guvernanter, skrikande barn och deras mödrar, gamla roliga gummor m., m. Som jag redan i Rolandseck köpt biljett för hela ängbåtsfärden på Rhen, tor jag längs floden till Mannheim, der den reguliera ångbåtsfarten upphör. Det varen skön eftermiddag. I det vi styrde förbi det mla Worms torn, som stieka upp ett ;ycke från floden, råkade jag åter in i ett politiskt samtal, eller rättare, blef jag vittne till ett sådant. På min ena sida satt en, såsom jag tror, stor industri-idkare, på den andra en arbetare, en man af folket. Kriget kom senast på tal. Det är ett orättfärdigt krig från Preussens sida, det har ej till grund någon antaglig rättsbasis och derföre måste det fördömas, derom kommo båda öfverens. Blifva antingen italienarne eller preussa ne slagne, så uppträder Napoleon och besätter, tyska Rhentrakterna, för att hbjelpa Preussen och sedan, till belöning derför, erhålla venstra Rhenstranden. Detta är fördömligt, derom kommo de båda öfverens, ty befolkningen både i Rhenpfalz och preussiska Rhenprovinserna vill absolut höra till Tyskland; man hade också nyligen i Worms hållit möten och fattat resolutioner i denna syftning för att tillkännagifva sin sinnesstämning åt Frankrike. Men uu skilde sig äåsigterna. Bör Preussen, bör Österrike segra? — Preussen bör segra?, sade industri-idkaren, ty med Österrike segrar klerikalismen, bigotteriet och alla de häraf flytande gamla fördomar och former, som skola tillbakahålla vår utveckling såväl i intellektuelt som materielt hänseende.? — Nej, Österrike bör segra?, sade arbetaren, ty det har bhfvit orättvist tvingadt till krig; segrar Preussen, så komma folkets representanter ej blott i Preussen, men ock i det öfriga Tyskland, som räkar i Preussens våld, att fortfarande behandlas å la Bismarck. Det mål, till hvilket han sträfvar Tysklands enhe gilla vi alla,