Aftonbladet – 21 juli 1866, sida 3

Manufakturdiskoaten. Rikets sednast församlade ständer, som icke voro benägna för genomgripande för: ändringar uti för handen varande verk och inrättningar, lemnade äfven den gamla ma: nufakturdiskonten fortfarande i åtnjutande af dess kreditiv å riksbanken, stort 2,250,00C rdr; men den särdeles låga ränta för dessa medel, nemligen 3 procent, som nämnde diskont hittills fått erlägga, blef dock förhöjd till 4 procent. Detta lärer emellertid ivgalunda hafva skett i ändamål att i samma mån för de industriidkare, som komme att om lån anlita manufakturdiskonten, fördyra dessa; detta är en uppfattning, som ensamt tillkommer kommerskollegium och regerin. gen. Sedan längre tid tillbaka hat man i nyssnämnde embetsverk, i anseende till den låga kreditivränta, som då till banken erlades, ansett sig saklöst kunna pålägga läntagarne den oproportionerligt höga afgift till förvaltningskostnadernas bestridande at 1 procent, så att, då långifvaren endast erhöll 3 procent, läntagaren dock mäste erlägga 4 procent, oberäknadt hvarjehanda extra umgälder. Nu ämnar man, såsom det visar sig af ett i tidningarne offentliggjordt k. bref, härmed fortfara, oaktadt den betydliga förhöjning kreditivränt.n underpå På hemställan a: kommerskollegium har nemligen K. M:t, emedan ?nödigt(?) vore alt den hittills befintliga skilnaden af en procent emellan kreditivoch utläningsräntan fortfarande bibehölles i äncamål att bereda tillgångar till bestridande af de med diskontens förvaltniog förenade kostnader samt öfriga tid efter annan till utgående från manufakturdiskonten anvisade utgifter?, under den 29 nästlidne Juni beslutit att för lån i vanlig diskontväg, som efter den 1 nästkommande Juli från manufakturdiskonten utgifvas, skall i ordinaric ränta erläggas fem och i straffränta sju procent om året. Då hvar och en vet att redan en half procent af utgifna lånebelopp utgör en ganska hög afgift till förvaltningskostnader, inses lätt att en hel procent måste betraktas såsom öfverdrifvet högt bidrag härtill, och detta desto mera, då det utgår till ett verk som redan för sina öfriga funktioner försedt med lokal och tjenstemän, icke af nödvändighet kan vara underkastadt stora utgifter för ifrågavarande lilla lånerörelse. Men orsaken till den stora skillnaden emellan kreditivoch utlåningsräntan är den, att man tagit sig friheten från denna tillgång anvisa icke obetydliga sportler och lönetillägg åt presidenten i kommerskollegium och andra detta verks tjenstemän samt att regeringen i ömtåligare fall, och då hon icke tilltrott sig att hvarken från hufvudtitlarne eller deras besparingar anvisa medel till vissa ändamål, lagt embargo på manufarturdiskontens behållningar. Ett temligen färskt exempel härpå är den anvisning regeringen under sistlidne år gaf å nämnde diskonts vinstmedel, då fråga var om anskaffande af meåel för industriexpositionen här i staden. Rikets ständer voro lå här församlade, och det hade naturligtvis varit i sin ordning att regeringen af dem begärt medel till ett så stort och kostsamt företag; men, ehvad man icke ville hafva frågan af representationen diskuterad eller af annan orsak, de 150,000 rdr som erfordrades togos dels från nämnde diskont och dels från handelsoch sjöfartsfonden. Vill man för sådana behof hafva särskilda onder att tillgå, så kan visserligen en hög rvaltningsprocent vara nödig?; men icke ir hon detta för det ändamål, för hvilket rela denna lånerörelse är inrättad; och då ständerna, för industriensbästa, låtit sin pank vidkännas den uppoffring att för mer in två millioner rdr undfå endast 4 proent, har det säkerligen icke skett under len önskan eller förutsättning att industridkarne likväl skulle för ifrågavarande lån å betala 5, eller då kommissionärsarvoden och dylikt medräknas, 5!(2 procent. Industriidkare.