Aftonbladet – 17 juli 1866, sida 3

Wien. För närvarande finnes således er krigsstyrka a: 160,000 man samlad i de förskansade lägret vid Florisdorf, norr on Wien. Till dessa stridskrafter komma san nolikt om några dagar 50,000 man af der fältarmg, om stannat qvar i Venetien Österrike kan således inom kort tid förfogs öfver två armeer. Armåen vid Olmitz kom. mer att utgöra en styrka af 150,000 til 200,000 man krigsvana trupper, hvilkas mod ej blifvit nedslaget genöin de åtskilliga för lusterna i Böhmen. Den raskhet, hvarmed de olika delarne af armån förenat sig efte nederlaget vid Sadowa vittnar om den anda. hvaraf den är genomträngd. Armån i de förskansade lägret vid Florisdorf, som be. står af 80,000 man unga soldater, 50,00C man gamla trupper och 80,000 man seger. rika trupper kommer att uppgå till 210,000 man. Sålänge det österrikiska kejsardömet kan stödja sig på en armå af 400,000 man, ar det icke ute med detsamma.? I de utförliga berättelser orm slaget vid Königsgrätz, som ingå från olika sidor, visar sig en genomgående motsägelse i fråga om den afgörande delen af slaget. Preussarnes berättelser påstå enhälligt att deras center, ehuru efter hård strid och med stor svårighet, trängt Österrikarne tillbaka och i verkligheten vunnit slaget innan kronprinsens armå kom samt att denna endast fullbordade nederlaget. De omtala alldeles icke den kringgående rörelsen vid Chlum, hvårigenom en brigad, till hvilken efterhand flere afdelningar slöto sig, kom obemärkt in i en mellan österrikarnes center och högra flygel uppkommenöppning och fick tillfälle at bakilrån beskjuta österrikarnes centers; till oeh med den höjd der Benedek fattat posto. Enligt österrikiska uppgifter var preussarnes anfall i centern nästan fullkomligt tillbakaslaget, och Benedek beredde sig just att låta sin center rycka fram för att slå de genom sitt anfall försvagäde pretssarne, då den umtalade manövern sprängde Hans ställning och plötsligt ryckte segren ur hans händer: Times körrespöndent känner icke heller till affären vid Chlum, men beskrifver för öfrigt slagets gång alldeles i öfverensstämmelse med de österrikiska berättelserna. Enligt hans framställning var preussarnes ställning högst betänklig ända tills kronprinsen kom j gch I5H österfikarHe i Hanken vid Lipa. Troligen är antingen angreppet vid Lipa detsamma som österrikarne kalla anfallet vid Chlum, eller också var det kronprinprinsens anfall vit Lipa som nödgade Benedek att skicka förstärkning till sin högra Hygel och derigenom eaf anledning till att dei öppning bildanes, hvarigenom eh del af prins Fredrik Carls arm smög sig in, gömd af krutröken. Men i båda fallen var det kronprinsens armå som gaf utslaget, och då Times-korrespondenten, som skrifver från preussiska höggvarterst, öfverensstämmer med de österrikiska uppgitterna deruti, kan: man anse det alldeles otvifvelaktigt att slaget var till hälften förloradt för preussarne då kronprinsen kom I detta afseende har slaget vid Königsgrätn stor likhet med bataljen vid Waterloo, der Napoleon just ämnade låta sina kolonner rycka fram för att göra sig fullständigt af med Wellington, då Blächer omsider i yttersta stunden anlände och i elt ögonblick ryckte segren ur hans händer. Sinnesslämningen i österrike börjar bli lugnare. Man har fått en öfverblick at ställningen och finner den jeke så förtviflad soin den i början syntes. Dock må dervid anmärkag, att man fortfarande höppas på Frankrikes beväpnade, ittervention och är öfvertygad att det icke skall ge sitt samtycke till Preussens vidtomfattande anspråk. Bland de österrikiska officerare och soldadater, eom deltagit i slaget vid Königsgrätz, hör man endast en mening: Inagen fred! För all del ingen fred! De påstå alla att utgången endast berott på fiendens betydligt öfverlägsna antal och tändnäålsgevärens mördande verkan, men vidhålla att striden till kl. 3 på efiermiddagen var segerrik för österrikarne och att preussarne haft ett tredubbelt antal döde, men blott en sjundedel sårade mot österrikarne. De österrikiska skyttarnes skott skola nästan alla varit dödande; från preussisk sida utslungades deremot ett regn af kulor utan bestämdt sigte, men så tätt och ihållande, att de sårades och isynnerhet de lättare sårades antal måste bli ntomordentligt stort. Man hoppas för öfrigt från österrikisk sida, att nästa gång striden upptages största delen af dess armå skall vara försedd med tändnålsgevär.