Aftonbladet – 17 juli 1866, sida 3

le mieux est dexpådier les demandes au bureau de poste Suådois dHambourg. Les annonces pour VAftonblad sont regues å Paris, chez M. Vicherat påre et Conip., pässage Saulnier, N:v 10. Tyska krigsskädeplatsen. Preussen tyckes under sitt framryckande i Österrike vilja uppträda såsom den makt, som förer folkens och de nationella fordringarnes sak i motsats till den kejserliga fegeringen. Btt bevis derför liggeri följande Pproklamation till det ryktbara konungariset Böhmens inbyggare?, utfärdad den 9 dennes af preussiska öfverkommandot i Böhmen och kungjord på både techechiska och tyska språken, Den lyder söiunda: 1 följd af det krig, som mot vår önskan framkallats af kejsaren af Österrike, hafva vi beträdt eder jord, men icke såsom fiender och eröfrare, utan med full aktning för edra historiska och nationella rättigheter. leke krig och ödeläggelse, utan humanitet och vänskap erbjuda vi alla in vänare utan åtskilnad på stånd, trosbekännelse eller nationalitet. Låten icke vårt motståndare och belackare ingifva eder den tron; att vi framkallat det närvarande kriget af eröfringslystnad! Österrike har tvungit oss till kamp, enär det ville öfverfalla oss i förening med de tyska regeringarne; men intet ligger oss aflägsnaäre än afsigten att motsätta oss edra berättigade ön: ningär om sjelfständighet hp ofri natiotel veckling. I betraktande de talrika, nästan öfverme iga uppoffringar, som den kejserliga regeringen redan fordrat al eder för detta krig, äro vi långt ifrån att vilja pålägga eder några ytterligare bördor, och vi begära icke af någon, att han skall handla mot sin öfvertygelsei framr allt vilja vi ära och akta eder heliga relion. Men öppet motstånd kunna vi icke tålä, och isynnerhet måste vi strängt bestraffa illfungt förräderi. Kommen 1 oss vänligt till mötes, så tkolen I äfven lära känna oss såsom vänner och icke fiender. I handlen mycket dåraktigt, när I flyn från edra hem och prisgifven dem åt ödeläggelsen. Bättre är att vänligt invänta soldaterna och fredligt underhandla med dem om lifsförnödenheter de oundgängligen behöfta. ära militärbefälhafvare skola då icke begära mer af edet fån hvad som är alldeles nödvändigt, och skydda eder egendom, som 1 genom att fly blottställen för rof och plundring. Det öfriga öfverlemna vi med full förtröstan ät härskarornas Gud! Skulle vår rättvisa sak segra, skall också inöjligen det ögonblick randas för böhmarne och mährarne, då de, liksom ock ungrarne, kunna få sina nationella önskningar verkliggjorda. Måtte då en god stjerna för alltid grundlägga deras lycka! Det torde dock vara osäkert, huruvida dessa uppmaningär Och löften från preussisk sida göra synnerligt intryck på den ezechi ska och ungerska befolkningen i Österrike. Emellertid kunna de utgöra en påminnelse för kejsaren att påskynda afgörandet af författnivgsstridigheterna i Ungern. De sed: naste underrättelserna från Pesth häntyda på, att man i sjelfva Ungerh rinotber eh öfsötands vähdhbing iförlattningsfrågan. Kejsaripnan lärer hafva ankommit till Pesth och blifvit mottagen med allmän hänförelse. Kejsaren har till ungerska folket utfärdat ett manifest, hvaruti han uttalar såsom sitt fasta hopp, att Ungerns krigiska söner skola frivilligt strömiba till fobörna för ätt alt försvara -hein och fädern sland. Dezks orsan, Pesti Hörnök, säger: ?Blott ett kungigt ord fordra vi, och ur Ungerns heliga jord skola uppstå krigarskaror och visa fienden, att de nu som förr äro redo att offra vilt för att håfda Österrikes storhet.? Kejsaren af Österrike har, som bekant, också utfärdat ett manifest till sina folk, vilket lyder fullständigt sålunda: Den svåra olycka, som, trots ett hjeltemodigt motstånd, träffat vår nordarmå, de faror, som ill följd deraf allt mer hota fosterlandet, det nilitärförtryck, som utbreder sig öfver mitt kära sonungarike Böhmen och hotar andra delar af mitt rike, de smärtsamma, oersättliga förluster, som tusentals familjer nödgats lida — allt detta ar på det djupaste uppskakat mitt hjerta, som lår så faderligt varmt för mina folks väl. Men len förtröstan jag uttalat i mitt manifest af den 7 Juni, förtröstan på eder oryggliga trohet, hänifvenhet och sjelfuppoffring, förtröstan på mina meers okufliga mod äfven under olyckan, föristan till Gud och min goda heliga rätt, har ett enda ögonblick vacklat. Jag har vändt mig till fransmännens kejsare med begäran om hans bemedling för att erhålla en vapenhvila i Italien. Jag fann icke blott det beredvilligaste illmötesgående, utan kejsar Napoleon har äfven af egen drift och i den ädla afsigten att förhinIra vidare blodsutgjutelse erbjudit sig att bemedla en vapenhvila med Preussen och inleda redsunderhandlingar. Jag har mottagit detta illbud. Jag är beredd till en fred under äroUa vilkor för att sätta en gräns för blodsutrjutelsen och krigets härjningar, men aldrig skall ag ingå på ett fredsslut, hvarigenom grundvilcoren för mitt rikes maktställning skulle rubbas. detta fall är jag besluten att kämpa i det ytersta, viss om mina folks bifall härtill. Alla lisponibla trupper sammandragas, och genom len anbefallda rekryteringen af de talrika frivilliga, som den på nytt uppflammande patriotisnen öfver allt kallar till fanorna, fyllas luckorna hären. Österrike träffades hårdt af olyckan, nen det har icke fällt modet, ej blifvit kufvadt. Mina folk! Liten på eder kejsare! Österrikes k hafva aldrig visat sig större än i olyckan. ven jag vill följa mina förfäders exempel och ned orubblig förtröstan till Gud beslutsamt och ståndaktigt förelysa eder! — Gifvet i mitt resilens och rikshufvudstaden Wien den 10 Juli 1866. Frans Josef. Om österrikaraes utomordentliga ansträngningar för att koncentrera en ansenlig truppstyrka i Wiens grannskap skrilves från Constantinopel den 10 dennes: ?Grefve Mensdortf, som af kejsar Fraus Joseph var sänd till högqvarteret, bar tillställt kejsaren en rapport, hvaraf framgår, att af de 250,000 man, af hvilka nordarnfeträtgjordes vid krivetis början, hafva 100 000 man, hvilkas karer äro orörda, redan sammandragit sig vid Olmitz. Hvad de soldater angår, hvilka illhörde de mest medtagna och skingrade sårerna, hafva dock 40,000 af dem kunnat örena sig under sina fanor och förstärka iurmån vid Olmitz. Antalet döde, sårade och fängne uppgår till 40,000Af återstolen hoppas man ännu kunna samla omkring 50,000 man och således bringa upp armen vid Olmätz till 200.000. För ögonblicket koncentreras vid Wien alla de öfverkomletta 5:te bataljonerna, hvilka tillsammans itgöra en styrka af 80.000 man ungt man