vigtigaste, ytterligare inskärpts — endast föreslår en hemställan frin odelsthinget till storlhinget, att en afskrift af betänkandet måtte tillställas regeringen. Då betänkandet förekom till behandling i odelsthinget, yrkade ock professor Schweigaard alt man skulle säga sin tanke rent ut? och till komiteutlåtandet foga en anmodan till regeringen att förbereda åtgärder, åsyftande att främja invandring till Sydvaranger från rikets öfriga delar?. Hens örslag pekämpades af rektor Steen, som re detta sista och ytterligaste medel? ville att andra skulle försökas, särskildt att man skulle fästa uppmärksamheten på och sprida sann kännedom om de nordligare trakterna; sf Hammerstad, som fann betänkligt att låta staten direkt ingripa i sådana saker, och framhöll svårigheten för äldre personer att finna sig till rätta i nya förhållanden, samt af Schawland, som fruktade att en genom penningbidrag befrämjad utvandring skulle verka hämmande j å arbets: lusten. Förslaget försvarades deremot al så framstående ledamöter, som höjesteretsadvokat Richter, sorenskriver Norgreen jemte flere. Vid voteringen — som utvisade 40 röster för Schweigaards och lika många för komitens förslag — eegrade det sednare genom presidentens utslagsröst. Resultatet af denna diskussion får emellertid ej ensamt läggas till grund för omdömet om det sätt, hvarpå Norges representation numera betraktar Finmarksirågan. Utom d;: af sista storthinget beviljade eller förhöjda anslagen till finska och loppska barns undervisning i norska språket, till noderstöd för lappska elever vil Fin skollärareseminarium, samt (ill ca uppförande vid Jakobself,en — :en atsedd att här vid gränsen ri erinra om Norges landshöghet i der — må ihågkommas beeluten om Finmarkens delnirg i två amt sam! telegrafsystemets utsträckning. Nu de Fin merkens amt skall delas i ett Emmarkens amt (omfattande nuvarande Hammerfests, Altens, Tanens och Varangers fögderier) och ett Tromsö amt (Senjen och Tromsö fögderier). Att det på förra storthinget för kastade delningsförslaget c i igenom, har åtminstone tili deri, att man ins högre förvaltning till vårdande af Finmar kens många vigtiga och egendomliga intres. sen. Af det gamla amtets fyra things representanter skola de nya amten sänds hvar sina två. Det äskade anslaget till te legrafledningens förlängning från den nu varande ändpunkten, Namsos, till den re dan befintliga lokalledningen i Lofoten öf ver Oftersö station af Nordlands amts fast land, hvarifrån den skall fortsättas til Tromsö, afslogs å förra, men beviljades eista storlhinget med ej mindre än 133,00( specier.