Aftonbladet – 14 juli 1866, sida 2

nägot från Osborne. Men han är väl frisk nu, eljest hade han väl låtit höra af sig. Ja, jag tror också det. Mrs Goodenough sade att hon mötte honom ute häromdagen, och att han såg raskare ut än han gjort på flera år.? Verkligen! Nå det fader mig uppriktigt. Jag har alltid hållit af Oeborne, och vet du, jag har aldrig riktigt kunnat med Roger; jag högaktar och värderar honom och sådant der, det förstås. Men att jemföra honom med mr Henderson! Mr Henderson som är så elegant och får alla sina handskar från Houbigant!? Det var verkligen så att Osborne Hamley icke synts till på lång tid; men som det ofta händer, just då de hade talat om honom kom han. Det var ett par dagar efter mr Gibsons afresa, då mrs Gibson just fått ett af de, numera mindre ofta förekommande uppdragen, att vid Towers söka rätt på och skicka till London en bok eller ett manuskript eller något dylikt. Mrs Gibson blef straxt vid godt lynne; detta uppdrag var både vigtigt och förtroendefullt i hennes ögon och förskaffade henne nöjet af att i hyrvagn åka upp till slottet och för ett par timmar känna sig som herrskarinna i de granna rummen, fordom henne så välbekanta. Hon frågade visst i all vänlighet om Molly ville följa med henne, men blef alls icke ledsen, då denna föredrog att stanna hemma. Klockan elfva for mrs Gibson i sin hyrvagn och i ganska elegant utstyrsel, förmodligen för att ingifva tjenstfolket tillbörlig respekt, ty någon annan kunde hon ej träffa eller blifva sedd af. Jag kommer icke hem förr än fram på eftermiddagen, mitt hjerta, men jag hoppas att du ej ändå skall finna det tråkigt, ty i det fallet är du verkligen litet lik mig —