Aftonbladet – 14 juli 1866, sida 2

Telegrafen meddelar underrättelsen derom, att österrikiska kejsarinnan begifvit sig till Ungern, för att söka uppelda de ricderliga. ungrarne att kämpa för habsburgska dynastien och förmodligen i förhoppning derom, att hon skall framkalla samma entusiasm, som under Maria Theresias tid uti ungerska riksdagen gaf sig luft i ett skallande:. moriamur pro rege:nostro! Redan förut hafva bankens förråder af klingande mynt och andra skatter och redbarheter från Wien blifvit öfverflyttade till Ungern. Dessa fakta ge Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning anledning til följande träffande betraktelser: Det är till Ungern Österrike nu flyttar sin bankskatt; det är till Ungern dess monark nu sänder sin kejsarinna, för att erhålla ett skydd, som man synes befara att kejsardömets hufvudstad ej skall kunna lemna henne. Sannolikt afser man att härmed kunna ännu en gång vädja till ungrarnes ridderliga känslor. Det var så Maria Theresia i nödens stund fann hjelp — men tiderna äro nu mycket förändrade. Då ropade ej såsom nu de ädlaste patrioters blod utur jorden hämd och straff öfver våldsverkaren. Ingen österrikisk kejsare hade då ännu inkallat en främmande makt att undertrycka sitt eget folk. Aktningens och tillgifvenhetens band mellan ungerska folket och dess konung, kejsaren af Österrike, voro då ännu icke slitna. Allraminst hade då ännu ett högtidligt, af nationens konstituerade riksförsamling afkunnadt utslag förklarat Habsburgska huset afsatt från Ungerns tron. Kanske hade likväl alla dessa bittra minnen kunnat utplånas, derest kejsaren afj Österrike, före krigets öppnande, allvarligt) och uppriktigt gått ungrarnes berättigade fordringar till mötes. Men hofvet i Wien har aldrig velat ihägkomma, att Ungerns förening med Österrike icke varit annat än en frivillig handliog å det förra landets sida, hvarigenom Tysklands kejsare blifvit vald till det fria landets konung. Så hafva ungrarnes anspråk på egen förvaltning och styrelse i öfrigt varit de mest befogade. Också hafva de, trots den med Rysslands hjelp undertryckta revolutionen, ihärdigt vidblitvit dessa anspråk. Det kejserliga peret emottogs i Ungern med största uppmärksamhet, ja med jubel, då man trodde att tiden var kommen för en fredlig uppgörelse; men när kejsaren och hans råd ville begagna denna entusiasm till att vinna eftergifter å ungrarnes sida i hvad de rättvist fordrade för sitt nationella oberoende, cå veko desse ej ett steg. Med större lugn och fasthet har ännu icke någon nation hätdat sin lagliga, konstitutionella rätt. När Österrike började kriget mot Preussen, lemnande bakom sig den Ungerska frågan olöst, så var det dess största politiska misstag. Ungrarne äro, försäkrar man, ett ridderligt folk, och de skola ej svika sin kejsare.? Men detta ridderliga folk ville man dock ej gifva sin rätt, och när man nu kanske vill det — så ljuda åter de ominösa orden: för sent?. — Här är intet tal om nationaliteter, utan blott att strida för vår kejsare? — utropade general Benecek i sin proklamation till den arm, som nu är slagen i spillror. Men man uppsanlar icke längre nationernas yttersta kraftansträngningar med sådana ord. Österrikes ära, hette det vidare, förbjuder dess kejsare att öfverlemnaa Venetien, förrän efter antingen en seger eller eit nederlag. Det är för denna Pära?, som folken nu lida och som österrikiska monarkien darrar i sina grundvalar. Det är derigenom dess makt blilvit för svag att emotstå Preussens krigslystnad och förstoringsbegär. Österrikes ära? förbjöd det deremot icke att, af fruktan för den revolutionära stämvingen i Tyskland, deltaga i det, isyanerhet från dess ståndpunkt, orättfärdiga kriget mot Danmark. Samma kejserliga ära? förhindrade rättvisa medgifvanden åt Ungern, hvarom ofvan är taladt. Det är sådana falska be grepp om ära, som störta regenter och folk i olycka, i den stund sannare och högre öreställningssätt derom blifvit rådande. Det r äfven härigenom Österrike försvagat sin rättsständ punkt gentemot Preussens agressiva politik. Likasom Österrike kallade Ryssland till hjelp mot Ungern, kallar det nu Frankrike till hjelp mot Preussen. Detären tysk stat, som inkallar en truktad granne till hjelp mot en annen tysk stat. Här har äran? blifvit hasteligen lemnad i sticket. Ölvermodet har gifvit rum för en af de bittraste förödmjukelser, hvarför en monark någonsin utsatt sig, då han öfverlemnar en del af sitt rike åt en neutral furste, en hittills i historien okänd handling. Det var en tid, då äfven frisinnade menniskors sympatier började vända sig till Österrikes förmån, emedan man fann Preus sens beteende mot denna sin rival i hög SA MA RA AE RA RAD