Aftonbladet – 14 juli 1866, sida 2

orad orättfärdigt och öfvermodigt. Olyckan, som eljest brukar tillvinna sig sympatier, har snarare beröfvat Österrike det lilla mått deraf, som kom det till del vid krisets början. Ty det har ej burit sin olycka med värdighet. Dock är det ej folket, som drabbas af denna förebråelse. Det är blott hofv: öfvergifver den stolta hufvudstaden söka skydd i det land, hvars heligaste rättigheter man trampat under fötterna, allt för den monarkiens enhets skull, som representeras af hufvudstaden. Men det österrikiska hofvet är j ensamt härom: konungarne af Sachsen och Hannover, furstarne af Hessen m. fl. hafva ännu lättare gifvit sina stater til spillo. Ingenstädes en ärofull kamp, en ärofull död i spetsen för dessa herrliga armåer?, hvilkas underhållande utsugit staternas lifsmerg, på samma gång de undertryckt deras frihet. Det är på sådana furstar folken skola Pförtrösta?; det är ät dem de skola egna sin fasta trohet?; det är åt dem de skola ?offra lif och blod?. Anspråken äro i sanning ganska stora. För den, som i de stora tilldragelserna vill se något mera än det blott tillfälliga, ligger den tanken nära, att Preussens framfart innebär en naturnöd ig omgestalt ning af många förvända förhållanden. At! det sker till folkfriherens seger, låter sig ej betvifla, ty endast folkmakten förmår upp: bära ett lörenadt Nordtysklands regering. Det politiska medvetandet i det protestanadt, tiska Tyskland är så tillräckligt utvec! att en absolutism ej kan der blifva varak När ett abeolutistiskt system der — lika som j Frankrike — beror på en person, så hvilar det i Österrike på en tradition. En sådan tradition faller först med den makts undergång, hvarmed den är förenad. Kom. mer så behofvet att uppkalla den tyska na. tionalkänslan mot Frankrike, så kan det ske endast genom vädjandet till tolkm ten, ett steg, som kan anses redan vara taget genom den från Preussen utgångna inbjudningen till ett tyskt parlament. Enligt vår uppfattning af den politiska ställningen, kunna alltsä folkfrihetens vänner motse utvecklingen af den blodiga kampen i Tyskland med förhoppning och för. tröstan. Mänga falska föreställningssält om höghet, ära och makt skola dermed vara bortsopade; de pretorianska armåernas tid är förbi och folken skola bygga sitt rättstillstånd, sin sjelfständighet och sin borgerliga frihet på säkrare grur der än de hittilisvarande. Lyckliga de folk, som redan lagt, i fred och endrägt, grundvalarne till denna byggnad! Lyckliga äfven regenterna för sådana folk! De behöfva ej öfvergifva sina hufvudstäder eller anropa , främmande makter om hjelp och skydd.