Aftonbladet – 10 juli 1866, sida 2

säkrade hon motsatsen. Men Molly märkte icke detta, utan sade blott: Nej, det trodde jag visst icke. Jag kan lätt förstå huru obehagligt det skulle vara för dig att sammanträffa med honom. För min egen del skall jag försöka att så länge som möjligt undvika honom. Men, Cyntia, du har ej sagt ett ord om hvad Roger skrifver? Är han frisk nu? Ja, alldeles frisk och vid godt lynne, tyckes det mig. Han skrifver för öfrigt en hel del om fåglar och fyrfota djur och om infödingarne och deras vanor, hvilket han ju alltid gör. Du kan läsa den der sidan om du vill, och jag skall låta dig få det helt och hållet i dina händer medan jag begynner packa in — hvilket bevisar huru jag litar på din heder, ehuru du gerna. kunde få läsa alltsammans, men du skulle visst finna det tråkigt — om du bara vill vara snäll och skrifva upp hvar han är och hvad han nu företar och sådant der, och skicka det till squiren, ty jag haricke tid. Molly tog brefvet och började anteckna derur; hon genomläste många gånger det som blifvit henne tillåtet att läsa, men gjorde långa uppehåll mellan sina anteckningar, hvilande hufvudet mot handen och låtande sina tankar dväljas i det fjerran landet, hos honom, som skrifvit brefvet, och som hennes inbillning framställde omgifven af den natur han beskref. Hon väcktes ur sina tankar genom Cyntias hastiga inträde irummet. Hon sprang fram till Molly med ett ansigte, som bokstafligen strålade af glädje. Ingen här, så gudomligt, utropade hon triumferande. SÅh, miss Molly, du är vältaligare än du tror! Se härt, tillade hon och visade ett stort, väl fyldt kuvert, som hon dock genast lade tillbaka i klädningsäckan, liksom rädd att det skulle blifva sedt.