Aftonbladet – 10 juli 1866, sida 2

tydande förändring sedandess icke egtrum, men väl hafva åtskilliga nya föremål af betydenhet tillkommit, ätvensom åt iga flyttningar egt rum, dels fö en och annan artikel en dels för att underlätta de be lation inom palatset. Till mera anmärkningsvärda ti som utställningen vunnit efter icv räkna vi Stockholms slöjdskolas u af profver af elevernas arbeten, anordnad eit särskildt rum mellan två pelare, närmast intill det kompartiment, som upptages af skolmateriel. Denna sistnämnda afdelning åter har vunnit en högst tillökning gerom hr Anderbergs minier samlingar, en mindre, upptagande 62 numror, sammanställda enligt Berlins bok, och ämnade för folkskolorna, hva samma alyttras till det särdeles b set af 20 rdr; den andra och större samlinlingen, lämplig för högre läroverk eller för enskilde vetenskapsidkare, räknar 376 nummer, bland hvilka förekomma modelier af verldens största och ryktbaraste diamanter, kuriositet, som ådrager sig de utställningsbesökandes synnerliga uppmärksamhet. Maskinåfdelningen har någon et de sista dagerbe i förra veckan blifvit tillökt med en större lokomobil från hrr Bolinders verkstad härstädes. Den har fätt sin plats dra långskeppet, ot till tormaskinerna, som euligt ett tidigare gängse rykte skulle komma att upptagas af ett svenskt lokomotiv — ett rykte, som dock icke gått i fullbordan, modligen derföre att de svenska verk derna för närvarande icke äro anlitade fö tillverkning ef lokomotiver, oaktadt vi redan ega närmare hundra mil färdiga statsbanor och en mängd privata jernvägar, och onk tadt landet eger maskinverkstäder hvi tillverkningar fullt mäta sig med och genom materialets beskaffenhet till och med öfverträffa utlandets. Den lucka i u I ningen, på hvilken vi hä om det rätt bedröfliga sätt vägagått vid anskallande våra jernvägar och om vigde oförklarliga smak verkningar, som der ande. Vi veta vi v sävidt det rört statsbanorva, breg tal i statsutskottet, n sökt efter förmåga motivera det följda systemet; den, som aldrig så litet känner förhållandena, vet ganska väl, att vederbö vägagående ingalunda varit egnadt a muntra de svenska fabrikanter, som önsku slå sig på tillverkningar af jernvägsmalteriel. Ofta har man på dem uppställt öfverdrifna fordringar, som näppehgen ifrägakomma vid beställningar i utlande derhandlingarne dragit sig tillbaka, sede mera mycket lätt funnit skäl till ningar, som tjenat till förevändning alt återgå tili utlondet. Högst intressant skulle vara, om det någonsin kunde blifva kändt, hvad de förmenta besparingar, fom man på detta sätt möjligen nägon gång åstadkommit i det örsta utlägget, sedermera kostat i reparationer och tidigare förnyelser, än som behöft ifrägakomma om man med verkligt alivar bemödat sig att erhålla och deris erhållit materiel af svensk tillverkning. En liten ledning för omdömet finner man I detta afeeende på utstäliningen. Uppe på galleriet i transeptet, helt nära byggnadens sydöstra hörn, ser man på den mot strömmen i vettande väggen uppfästade bredvid hvarandra två jernvägsskenor. Den ena, af svensk iillverkning, från Finspång, har på Kroppa ic jernväg befarits under 12 års tid, derunder en tyngd af 6,300.000 centner gätt fram öfver densamma. Den andra, en engelsk skena, a har legat på Yngen—Daglössjernvägen äfvenledes i omkring 12 år, och burit enlast ar 5,000,000 ceatner. Den svenska skenan, som burit 1,300,000 centner mer last än den engelska, är knappt märkbart sliten; den engelska, är fullkomligt -söndertrasad. Det iörekommer alldeles icke osannolikt, att den svenska jernvägsskenan kan hålla ännu lika länge som den hittills varit begagnad och pm man dertill tager i betraktande, ait det jern, com återstår sedan hon en gång ärl, itsliten, kan ånyo användas, medan det enselska jernet är fullkomligt odugligt, så föfaller det besynnerligt, om det icke skulle vara med god hushällning förenligt att an-!; vända den svenska varan, äfven om första inskaffningskosinaden skulle vara något li-f tet högre än för den engelska. När man petraktar dessa båda vägskenor, kan man svårligen undgå att med bedröfvelse tänka pä, att de väldiga band af jern, som omfva Sverge från Östersjön till Nordsjön, engelskt jern. Vi vilja dock icke nu fördjupa oss vidare i detta sorgliga ämne; blott attala en förhoppning, att den lärdom, sem an här har för ögonen, icke måtte vura repiils för framtiden. Ett vidsträckt fölt r vär jernindustris utveckling skulle derned vara öppnadt, och utställningen, on len i någon mån kunnat bidraga att rikta ippmärksamheten åt detta håll, skulle enamt derigenom ha burit en högst vigtig rukt. : På ett enda ställe för öfrigt inom utställningen möta oss artiklar af annat ursprung in från de fyra nordiska stater, som blifvit till densamma inbjudna. Det är bland jernoch stålartiklarne, hvarest man finner några profver på Bessemer-stål, insända rån Konigshätte i Öfre Schlesien. Jemför man de brottytor, som dessa profver visa, med t. ex. profven från Högbo-verken, så vill det synas, som om de i sjelfva verket hitkommit för atträtt klart åskådliggöra je svenssa tillverkningarnes stora företräden och ypperliga beskaffenhet. Innan vi härnäst börja vår allmänna redosörelse för utställningens märkligare företeelser, böra vi med afeeende å anordninsarne inom lokalen nämna, att utom den stora restaurationen i annexet, finnas ett par mindre buffeter inne i sjelfva bufvudbyggnaden, men belägna på så undangömda ställen att flertalet af besökande torde förbise dem. Den ena är belägen under stora rappan, som i närheten af den svenska möbelafdelningen leder upp till galleriet; len andra finnes, ännu mer undangömd, des tillji , och man Is har, ifall fabrikanterna icke redan vid un-m ån Upsala till Skånes hamnar, skola vara mder den mindre trappan i nordöstra tornet. Taxan å de förfriskningar, som på detta sistnämnda ställe tillhandahållas, är ytterst billig och varorna sålunda åtkom ga äfven för mindra välförsedda kassor, — n ganska välbetänkt anordning, för hvilsen man är skyldig att särskildt hålla utställnings-bestyrelsen räkning. . Vi kunna för öfrigt icke afsluta denna nledande uppsats rörande utställningen, utan att uttrycka den förhoppning, att den ytterligare nedsättning af inträdespriset, om hvilken komiten gifvit förboppning, måtte med det snaraste inträda. Vi föreställa oss, att man af den redan vunna erfarenheten skall bafva funnit, att 50 öre torde vara den siffra, hvilken det kunde vara skäl att för den återstående tiden fastställa såsom inträdesafgift om söcknedagarne, för att äfven lå vinna ett någorlunda talrikt och jemnt fördeladt besök. Den afsigt, som vi hört vara å bane, att bibehålla nuvarande höga entree för någon dag i veckan, hoppas vi icke måtte vå i fullbordan. De skäl. som i Eng