Aftonbladet – 10 juli 1866, sida 2

ledsna vi voro, symnerligast du, som håller så mycket af Heien, och att du längtade så mycket att vara af någon nytta för dina vän ner — som jag också är viss på att du gör — och nu vilja de att du strax skall komma, ty Helen önskar det så lifligt.? Cyntias ögon blixtrade. Äh, det skall bli så roligt?, sade hon; allt, atom att skiljas från dig Molly, till: lade hon med lägre röst och liksom slagen af hastigt påkomna samvetsqval. ?Kan du vara tärdig att fara i afton med The Bang, så skall jag göra dig sällskap?, sade doktorn, ty eget nog, nu efter tjugo års praktik här i Hollingford, blir jag för första gången kallad till London, för att deltaga i en läkarekonsultation. Jag är rädd att lady Cumnor är sämre. ?Nej, säger du det? Den söta, älskade grefvinnan! Så upprörd jag blef! Det var för väl att jag redan ätit frukost; jag skulle ej kunna smaka en bit nu. Men jag säger ju blott att hon är sämre, I hennes sjukdom kan en försämring lätt vara ett förebud till förbättring. Tag ej mina ord för annat än de äro. Fack, min vän. Så betryggande dina ord alltid äro! Men dina klädningar, Cyntia?t Ah tack, mamma, de äro alldeles i ordning; ing skall vara färdig precist klockan fyra. Molly, vill du komma och hjelpa mi; att packa in? Jag ville så gerna tala vid dig4, tillade hon, så snart de kommo in i förmaket, Det är en sådan lättnad, ser du att komma ifrån ett ställe der denne man vistas, men jag var bara rädd att du skulle tro att jag gerna skiljes från dig, och det gör jag visst icke.6 Det varnästan som hon verkligen varit glad att slippa från Molly också, så ifrigt för