Aftonbladet – 10 juli 1866, sida 2

ordning, förefinnas icke hos oss, och vi befora att resultatet deraf här skulle blif va, ait utställningsbyggnade en på riksdalersdager komme att slå i det närmaste öde. Deremot finna vi alla möjliga skäl förhanden at: taga till föredöme den billiga franska sön. dagsentren. Vid verldsutställningen i Paris kostade inträdet om söndsgarnendast 20 centimer (i det närmaste motsvarande 15. ger femton, öre). Om nu vär utställnings. bestyrelse icke vill gå så långt, torde åt minstone söndagsafgilten icke böra sättas högre än 25 öre, såvida nemligen man hör, likasom i Paris, vill, att äfven den mindre bemediade och arbetande befoll kniogen skall allmännare taga utställningen i betraktande. En och annan torde visserligen tycka, at! 50 öre icke är någon betydlig summa, och att den, som har något intresse för utställningen, väl kan kosta på sig densamma. Men man torde härvid böra ihågkommo, at det så ofta icke är fråga om en inträdes. gift. Arbetaren vill gerna, äfven han, till itst ällvingen medföra sin hustru och sios barn, och för dem tillsemmans är det en nögst kännbar skilnad om afgiften är 50 öre elier om den är 25. Och vidare vore det väl önskvärdt, att äfven den obemedlade, synnerhet yrkesidkaren, blefve i t-lfälle ati göra mera än ett besök i utställningen. Litet varvet bura föga man hinner med både på en och två gånger, om man vill bese de särskilja afdelningarne med något större uppmärksamhet. Öm således komiten ieke tilltror g att i de arbetande klassernasintresse -— hvilket vi tro äfven skulle vara i utställvin3ens eget och framför allt i det med censamma åsyftade ändamälets välförstådda inesse — sätta söndagsafgiften till 15 eller 20 öre, hvilket vi tilläta oss föreslå, bören rögre afgilt för söndagen än 25 öre ätminstone icke ifrågakomma. Då vid den, säsom vi hoppas, snart inrrädande ne i egafgiften, ifälle erbjuder sig att äfven förändra åtkilliga andra anordningar, som befunnits mindre lämpliga och gifvit anledning till pefogade klagomäl,y så drista vi förnya vår förut gjorda hemställan, att den åt Jakobs org vetande ingångsdörren måtte blifva för ullmänheten tiligänglig. Då det omöjligen kuopa besiridas, att denna ingång är Jen beqvämast till hande liggande för den rån Gustar Adolitorgs-sidan kommsnde rufvudmassan ar besökande, och då ingening väl vi ittare än att äfven här an: kontrollen, så se vi ke något rimligt skäl, hvarföre icke komin skulle tillmötesgå denna allmänt delade önskan. Sluligen tillåta vi oss upprepa en annar TO önskan, som vi förut uttalat, den nemigen, att utställningen måte älven under öndogarne hälles tillgänglig från kl. 10 f. till 7 e. m. Komiten torde icke böre vise, att om, såsom man bör hoppas, artare hitkomma frän provinserna, ofta måsända för att dröja här blott öfver en enda lag, den leciga söndagen, det är särdeles Mlänpligt, att då hälla utställningen tilllutei od del ar dagen. Och älven för rufvu 18 arbetande och ijenande be ikning, som bar blott denna asg till sit orfogonde för att bese utställningen, är de snskvärdt, att en ej idigtvis mknap as. Dertill k kommer, att ifall komiten tillnötesgår vår ofvan uttryckta önskan om a billig öndags-entr och derigenom bere: ler utställningen ett talrikare besök än hitills, det är önskvärdt, att de besökande ördela sig på en längre tid och icke alla å en gäng sammanströmma, hvarigenom rängsel och obehag uppstå. Då det väl cke kan förhindras att söndagen användes, f den som dertill har lust, till fö ströelser, ch då ett besök i utställningen väl mäste nses såsom en bland de mest förädlande ch lärorika förströelser, som stå till buds, å torde sabbatshelgden ingalunda lida nåot af att utställningen hålles tillgänglig om öndagen. Det är för resten ur ingen synunkt önskvärdt, att vi vid vår utställning xponera en så föga svensk och cå föga beaglig artikel som bigotteriet.