Aftonbladet – 10 juli 1866, sida 2

och försökte småle. ?Jag har verkligen tänkt en del af hvad du sade — men jag håller hjertligt — bjertligt af dig, Cyntia — och om jag varit i ditt ställe hade jag gjort på samma sätt som du? Nej, det hade du icke. Din karakter är i alla fall af bättre sort än min.? FYRTIONDEFEMTE KAPITLET. Ett förtroende. Moily var trött och nedslagen under hela: återstoden af dagen. Det var för henne näågot så ovanligt att hafva något att dölja, att hon på alla upptänkliga sätt plågades deraf. on sökte på allt sätt glömma det, men deti minsta omständighet päminte henne åter-derom; -Det-var -som en -elak dröm; omöjlig att förgäta. Följande morgons post medförde flera bref, bvaribland också ett till Cyntia från Roger. Molly, som sjelf ej fått något bref, såg på systern under det hon läste sitt. Det föreföll henne som om Cyntia ej skulle kunna finna någon verklig tillfredsställelse i dessa bref, förrän hon uppriktigt sagt Roger ett bon förr ingått en förbindelse, som hon nu ville bryta. Men Cyntia rodnade och smålog, som vanligt, under läsningen vid hvarje öra af beundran eller beröm eller kärlek. Både Cyntias läsning och Mollys tankar afbrötos emencrtid af ett litet triumferande Gibson, som sköt eit nyss, utrop från mrs UL 1, 80! emottaget bref, fram till sin man, med or: den: Se der! Det väntade åre verkligen !? Derpå vände hon gig till yntia: det är från onkel Kirkpatrick, mitt hjerta. Han ber att du skall komma till dem och stanna en tid och muntra upp stackars Helen, som ej ännu är frisk. Jag skref strax och sade huru