Aftonbladet – 6 juli 1866, sida 2

Friherre Gripenstedts afgång ur konungens råd, om hvilken vi i går meddelade den officiella underrättelsen; har varit med visshet motsedd, på grund af den kännedom man haft om hans försvagade helsa, men det upplysta, af partilidelser icke förvillade svenska folket skall. dock icke utan en smärtsam känsla mottaga budskapet, att en så lysande, för fosterlandet så välsignelsebringande verksamhet. nu är afbruten. Väl är det sannt, att den fått fortfara länge nog för frih. Gripenstedts egen ära; och för att tillåta honom att för fosterlandets framåtskridandeverka mer, än som. blir förunnadt flertalet bland dem, som sättas i spetsen för statsförvaltningen; men säkert är äfven, att denna blick, som klart fattade sitt mål, denna fasthet i viljan, som orubbligt sträfvade till detsamma, och dessa lysande talenter, som. så mäktigt bidrogo att uppnå det, ännu ofta skulle ha påkallats både i konungens råd och i riksförsamlinfena förhandlingar vid handläggningen af andets stora angelägenheter. Vi ha icke för afsigt att här uppdraga någon fullständig historik öfver frih. Gripaviadis offentliga bana, och detta isynneret som vi med tillförsigt hoppas, att densamma, fastän afbruten, icke är afelutad. Icke tillhör det heller dagskrönikan att skildra den betydelse, som särskilda medlemmar af rådkammaren må hafva haft för utbildandet af det regeringssystem, som här jort sig gällande under den minister, ur hvilken frih. Gripenstedt nu sfträdt; men likasom, trots allt det skrän emot ?systemet?, som de politiska reaktionärerna Ii förbund med de egoistiska intressena må hafva upphäft, det redan kan betraktas såsom ett historiskt faktum, att detta regeringssystem är det mest konstitutionella och regeringen den af folkets förtroende mest uppburna, hvaråt vi här i landet någonsin haft att glädja oss; likaså lärer man, af hvad man känner om frih. Gripenstedts karakter och egenskaper, kunna, utan fara att misstaga sig, äfventyra den slutsatsen, att han ingalunda saknar sin andel med i den ära, på hvilken denna regerings ledamöter med afseende härå samfäldt ega anspråk. Och hvad särskildt beträffar det skönaste bladet i hennes eklöfskrans, representationsreformen, så känner hela den läsande svenska allmänheten det kraftiga understöd, som frih. Gripenstedt egnade reformförslagets författare och kontrasignant i de afgörande ögonblick, då det gällde reformens vara eller icke vara. Vi veta, att regeringen i detta ögonblick stod manligt och såsom en man; men det är naturligt, att de af dess Anne