Aftonbladet – 6 juli 1866, sida 2

STOCEHOLM den 6 Juli Telegrafen meddelar i dag två nyheter aj stor vigt. Den ena är att österrikiske generalen Gablenz infunnit sig i preussiska pöpgvarteret i Horsitz, der konung Wil helm sjelf för närvarande befinner sig, fö vt underhandla om ett vapenstillestånd. Den andra, och ännu betydelsefullare, ba attförmäla, att österrikiske kejsaren i et handbref: till, kejsar. Napoleon erbjudit sig att till honom afträda Venetien samt utbed sig hams böna officia för inledande af freds: underhandlingar med Preussen och Italien. hyarpå denne genast. skall ha vändt sig til de båda sistnämnda makterna med förslag om afslutande af ett vapenstillestånd. Upp oiften är hemtad ur gårdagens Moniteur och san således betraktas som fullt tillförlitlig. . Begge dessa fakta ådagalägga tydligt, at! sterrike, -efter de tätt på hvarandra följande motgångar det under de sednaste da garne lidit på den böhmiska krigsteatern, och isynnerhet efter bataljen vid. Sadova, känner sig så försvagadt, att det ej med hopp om framgång kan: utkämpa strider mot båda sina. motståndare, utan att-göra sig af med den ena för att med hela sin styrka vända sig mot den andra. Det vill, om än med stor uppoffring, köpa sig löst från Italien för att med den betydliga styrka, som nu användes till Venetiens försvar, kupna förstärka den illa. medfarna mnordarmn och med sålunda fördubblade krafter inyo göra front mot de hatade preussarne och återupprätta ej blott sin krigsära, utan äfven den prestige bland Tysklands furstar och folk, som genom de sednaste händel. serna börjat ej så litet förblekna. Vapen. stilleståndet med :Preussen, hvarom det nu anderhandlar, är derför säkert ingenting annat än den andbemtning det behöfver föl att draga till sig nya krafter. Nu, liksom under det förra italienska fälttåget, är kejsar Napoleon den mellanhand, genom hvilken Österrike köpslår med Italien. Det är fortfarande för förnämt att in. låta sig direkt. med denna parveny bland stater. Liksom det 1859 i Villafranca til Honom afträdde Lombardiet, är det äfven nu till honom, och ej till Italien, det aftröder Venetien. Denna andryga stolthet kunde (talien lätt smälta, blott det ej behöfde be tala mäklararvodet för högt. Men det är fara värdt, ja, det är till och med nästan så godt som säkert, att den höge mäklaren, naturligtvis endast för att ej Italien skall växa sin granne. Frankrike öfver hufvudet, skall beräkna sig en ganska rundlig provision, och såsom en sådan equivalent har sedan länge nämnts ön Sardinien. Konungariket Italien skulle sålunda för att kunna ernå sin organisation ha förlorat först det land, som är dynastiens vagga och sedermera den-ö, efter hvilken det konungarike uppkallades, som utgjort den italienska monarkiens kärpa, Skulle Preussen äfven beSagna sig af anbudet om Frankrikes bona officia, lär det nog också få betala dem ganska högt.