Aftonbladet – 6 juli 1866, sida 2

hade visst god reda på alla mammas affärer, hennes inkomster och utgifter. Deraf finner du väl huru naturligt det var attjag uppriktigt besvarade de frågor han gjorde mig, då han en dag kom och fann mig, icke gråtande, ty du vet att jag gråter icke så lätt, men onmdoch harmsen för det mamma skrifvit och sagt att jag gerna kunde få följa med Donaldsons, men ej nämnt ett ord om penningar till resan eller till de nya kläder jag nödvändigt behöfde, tyjag hade växt ur mina klädningar sedan förra sommaren och var nästan utan handskar och skodon. 4Hvarföre skref du ej och påminte henne derom, sade Molly, mycket rädd attnågo indirekt klander skulle ligga i denna ganska naturliga fråga. Jag skulle önska att jag hade hennes bref här och kunde visa dig det; men du har ju sett bref från mamma? Du vet att i allt hvad hon säger förbigår hon nästan alltid den vigtigaste a I detta bref utbredde hon sig vidlyftigt öfver huru angenämt hon tillbragte sin tid, huru vänliga allå voro emot henne, huru hon önskade att jag kunnat vara med henne och gladde sig öfver det nöje som väntad mig; men det enda som kunde varit af någon nytta för mig, nemligen hennes adress, uteglömde hon. Hon sade att hon skulle följande dag lemna det ställe der hon var och att hon skulle vara hemma inom en viss tid, men hon sade ej ett enda ord om hvart hon skulle resa, eller hvar hon skulle vistas tills hon återkom.? Men om du skrifvit efter den förra adressen hade man kanske ändå skickat henne brefvet?, sade Molly. ?Jag vill ej klandra dig, men det plågar mig så att tänka