Aftonbladet – 21 juni 1866, sida 3

varande torde derföre vara att uppriktigt vädja till folken, ty alla småfurstarne måste i grunden vara Preussens fiender. Deras under tidernas lopp tillkämpade suveränitet hotar att gå upp i rök, hvarvid de komma att nedsjunka till sin medeltidsståndpunkt af feodalbaroner, hviikas länsherre preussiska kungen blir. Månne detta är Bissmarcks plan, att verkligen äfven för framtiden bibehålla småfurstarne såsom ytterligare kapson på folket? Men i sådant fall är ju Preussen ännu mer än det gamla, sönderfallande Österrike en representant af medeltiden. För öfrigt tyckes det mig att krigsentusiasmen i Berlin ej är synnerligen uppdrifven, ännu åtminstone. En komitå, för insamling af medel åt de döda och särade soldaternas familjer, har bildat sig, och uthängt sina fanor på åtskilliga ställen i staden. På restaurationerna — allesamman som jag hittills besökt — har jag hört föga lifliga diskussioner. Af kypare och perukmakare har jag hört sådana uttryck som ?det gamla preussiska modet skall ej saknas? Oo. 8. v. Preussarnes inryckande i Sachsen och Hannover har naturligtvis väckt sensation. I afton har jag varit i Schauspiels Haus, der den Wallnerska truppen gaf föreställning till förmån för ett militärhospital. Litet folk, oppositiorssnärtar i kupletterna från scenen, men för öfrigt anspelningar på de smärre tyska staternas oberättigade existens gentemot Preussen. Man gaf bara farcer, temligen lustigt, men plumpt, det åts, dracks och kysstes mycket på scenen. —t—