Aftonbladet – 21 juni 1866, sida 3

lilla staden, vid Fyris-ån, som Gunnar påstår är dock den bästa, Vi samlats, nära och fjerran från, Att än en gång i dess sköte gästa. än högtid förestod; en gång blott lifvet firad och eldigt njuten. Vårt mål hon var, detta mål vi nått, Ich så vår vänring stod sammanknuten. fag mins ännu några spridda drag rån denna tiden, dem vill jag gifva. jön skizz, två ögonblicks verk i dag, Knapptvirdsattsetti Ert minne blilva. Det är den fjortonde Juni. Se Hur blå är himlen, klar alltigenom! Kanoner dundra och klockor ge signal till högtiden hvarjom enom. Vi vakna. Solen i östern står, Hon glimmar ock i vårt hjertas öster. Studentqvartetten vårt öra når: hjertat klinga ock vackra röster. Ja, utom, inom oss hoppets klang! Hur ljuf den ljuder 1 ynglingsåren! 1 dåt närmaste sammanhang d med den yttre och inre våren. Man tar sin frukost af bästa sort, Fast absolverad på få minufer. Svart som en korp är man innan kort, Och stärkt battist sig kring halsen sluter. Så stå vi klädda i högtidsdrägt Och träda in under tempeldmen. Oss smeker glädjens, den friska flägt, Af sorg och ledsnad fins knappt atomen, Vi skrida framåt, i procession, Precis som ceremonielet bjuder. Och Heeftners stora komposition: Låt dina portar upp! mäktigt ljuder. ing korets halfrund der syng en krans ÅF damer, rosor i blom och knoppning. En af oss ser der sin lyckas glans, . En annan ser blott en ljuf förhoppning. På högra sidan orkestem står Med kören; lifliga, vakna sinnen. . Och mannen, främst, i sitt gråa hår, Är gubben Nordblom, med taktepinnen,