Aftonbladet – 21 juni 1866, sida 3

-) miga boklundarne, som sticka upp ur sjön helt tvärt här och der, aftecknande sig mot horizonten liksom: ett filigramsarbete i blått stål. Stralsund är just icke prydligt, det ser e) renligt ut; men den gamla hanseatiska prägeln, de spetsiga gaflarne på husen och de stora, götiska kyrkorna af rödt tegel, vackrare och mindre tunga än Lybecks — ger dock åt det hela en poetisk prägel. Vid Frankenthor anfäktade jag en tullbetjent, som skaffade mig reda på Carl-XI:sminnesmärket. Det fanns i en mörk kasematt, bakom vaktrummet för soldaterna, som postade vid porten. Soldaterna följde allesamman med och i halfdunklet läste jag på en i hvalfvet inmurad slät stenskifva: PSverges konung Carl XII hade här sitt vanliga nattläger då Stralsund belägrades af 3 konungar från den 19 Oktober till den 22 December 1715.7 Alla soldaterna läste med och en af dem visste att berätta om hans underbara ridt från Turkiet. Ett godmodigt, godt folk. I stationshusets restaurationslokal satt en herre — det var visst en officer — klädd i tofflor och blagarnskostym och orerade om det stundande kriget. De flesta här talte bekymradt om de ?hårda tiderna?, som nalkas. FEntusiasm för kriget tinnes åtminstone ej i Pommern. En massa nyss utskrifna bönder, dels i, dels ännu utan uniform, följde med tåget ull Berliu. De söpo stadigt, sågo duktiga ut, skrälade och suckade ömsom. Kl. 1 begåfvo vi oss, såsom sagdt, åter i väg. Pommern är ett fett och odladt land, enjenda rik slätt, på hvilken man ser små städer och byar, med sina spetsiga kyrktorn uppsticka ur löfträdsdungarne. Små gåsherdar och gäspigor larfva här och der på ävgarne och popplarne stå säsom skyltvakter i sina snäfva, blägröna kappor. Ju närmare vinalkades Berlin, desto mera växte de politiska ryktena. I Angerminde berättades att krigsförklaring redan afgifvits af Preussen. Greifswald — universitetsstaden — säg jag blott på en liten kant, och Stettin — der koleran ännu lärer gå — foro vi så godt som förbi. Ju närmare Berlin, desto sandigare blef det äfven, ocn i stället för bokoch björkdungarne såg man enorma fält planterade med tall, som är mycket snåvuxen. Half sju voro vi i Berlin och jag tog afsked af min tyske mentor, som på bangården välkomnades af sin familj med vederbörliga kyssar och omfamningar. Jag fick mig en droska och for till Jerusalemsgatan och korsade på vägen sjelfva Unter den Linden, som svarar mot parisarnes boulevarder. Berlin har ej i iörsta ögonblicket nägontung tilldragande, pikant eller pnoetiskt. Dess läge på en mark, så slät som en pannkaka, gör sitt till; och husen, ehuru många vid närmare betraktande äro vackra, ja artistiska, äro verkhgen icke imponerande. De se tunga ut och ändå läga iförhällande till de breda gatorna och torgen. Men jag skall uppskjuta en närmare beskrifning af sta tens fysionomi tills jag verkligen sett den. Jag vill nu blott tillägga, att jag, så snart jag fått litet putsa upp mig, i går qväll bevat mig till operahuset, der man gaf Göthes Faust, icke Gounods opera, utan sjeltva Göthedikten. Den gjorde nästan ett förfärligt intryck på mig. Gothes kolossala natur, men ock hans kolossalt egoistiska verldsuppfattning, har jag aldrig förr så erfarit, oaktadt spelet just ej var så synnerligen utmärkt. Visserligen hade samtliga skådespelarne skola, någonting som i allmänhet alldeles saknas i Stockholm, men de voro dels smaklösa, de!s öfverdrifvet patetiska i flera detaljer. Då till följd af oföretagsamhet att i tid söka upp posthuset brefvet ej kan afgå i dag, vill jag ännu tillägga nägra rader. I dag har jag, trots ett ihällande regn, vankat omkring i staden och på museum. Vackra byggnader, men litet sockerbagaraktiga. Skådespelshuset, mycket beqvämt liggande melJan två kyrkor, de bekanta pendenterna Nya kyrkan och Franska kyrkan, är till sitt yttre superbt, med en präktig, djerft uppstigande trappa ornerad med skulpturgrupper i brons, på gafveln sänggudinnor och på taket hippogryfer. Det är en djert stil i de berlinska offentliga skulpturerna, den är arkitektonisk och ornamental mera än äkta plastisk. Öfverallt kolonner, statyer, trofeer. Det ser verkiigen skrytaktigt ut och man kan ej afhålla sig från föreställningen att Berlin är en parveny, som : med all gewalt vill visa sig präktig. En ofantlig massa militäroch krigiska statyer, såsom på slottsbryggan (i parentes sagdt såsom brygga betraktad en obetydlighet, liksom den tröga, grumliga Spree) utvisar också en kärf, uppdrifven pösighet. Detbekanta Fredrik Il-monumentet är emellertid pråktigt och origineit; hulvudliguren, den svillrika och af motsägelser regerade kungen, som aktade en fattig mjölnares rätt till en qvarn, men icke tvekade att roffa ett helt folk, är ypperligt monumental. Det sätt, hvarpå kappan hänger ned från hans axlar, der han sitter på sin häst, är pittoskt i högsta grad. Museum vill jag ej söka beskrifva för dig; jag vill blott säga, att jag der träffade ätskilliga verldsbekanta storheter, såsom Rafaels Madonna di Cusa Colonna m. fl. Samlingarne af gammalt porslin, glaspokaler, klockor, skåp och vörknade träsniderier af alla slag äro mycket intressanta och måla lika mycket som de fria konsternas alster folklynnet och de flydda tiderna. Anblicken af ett sådant der gammalt präktigt ekskåp med vridna, tjocka elare och konstskurna lådor, låter en ju genast i fantasien konstruera en gammal tysk familj med sin Biederkeit, sin plumphet och bottenärliga godmodighet. De nordtyska ansigtena äro icke vackra, framförallt icke preussarnes. De äro hårda, kantiga, qvinnornas anletsdrag föga behagliga. Jag har besökt fru T. Hon kände igen mig och var ganska charmant, ett spirituelt, lifligt, pratsamt fruntimmer. Vikastade oss puturligtvis hufvudstupa i politiken, öfverknade Preussens motståndare och vänner och gingo till doms öfver Fortschrittpartiets — det inre liberala preussiska — hällning. Bissmarck var hennes man, oaktadt hans Schroffheiten, såsom hon mcdgaf, hans onödiga häftigheter, som retat kammaren. Här tycks förestå en inre revolution också, d. v. s. om Preussen får krigslycka. Då suspenderas troligen konstitutionen för att göra beskattningsförhållandena mera beroende af regeringen. Det konstitutionella systemet har alltså ännu mycket svaga rötter i Preussen; och det blir under sådana förhållanden svårt att säga hvaruti Preussens berättigade representerande at den nya tiden, såsom fru geheimefinansrådinnan uttryckte sig, egentligen består. Men detta är blott en sida af saken. Preussen vill djerft ett stort, ett Nordtyskland — Ös errike representerar det gamla från feodalismens tider ärfda federationssystemet mellan en massa furstar. När Preussen väl vunnit sitt mål, så skall nog dex konstitutionella organismens nödvändighet frambryta, en sammansmältning af så många hittills åtskilda delar skall nödvändiovära kanstitntinnaliteten såsom samman