Vecko-krönika. Innehåll: En midsommarnattsdröm. — De sju expositionerna. — Expositionslitteratar. — En värdinna som till det yttersta nedstämt siva anspråk. — Man bör aldrig misströsta. — Thomas tvifvelaktighet och fru Thomas lättro. — En listig 7igenerska. — Hvad som hände lilla fröken X. häromdagen. En af mina bekanta, som i går öfvervar industriutställningens öppnande, omtalar för mig att han I natt drömde att han återigen var der till bivistande af samma högtidlighet. Arrangementerna voro hufvudsakligen desamma som gårdagens, men tilloppet af åskådare vida betydligare alldenstund inträdet hade förklarats fritt. Den största ordning och anständighet rådde emellertid bland den till ett antal af 10,000 uppskattade menniskomassan, hvars andaktsfulla tystnad blott afbröts vid de kungligas inträde, som helsades med ett ändlöst jubel och ropet Repr i hvars afsjungande hr HöcCenglar upne i kupolen samt mannekinerna i pelsverksafdelningen deltogo. Derefter tillkännagaf prins Öscar att H. M. konungen af en förarglig snufva vore hindrad att öppra utställningen, och hvilket tillkännagifvande bekräftades af konungens i kiosken från Ludvigsberg uppställda byst, som i detsamma nös, hvarpå alla bysterna på galleriet vördnadsfullt böjde sina hufvuden och sade: prosit! Härpå försiggick invigningen i närmaste öfverensstämmelse med programmet för gårdagsfesten ; men i samma ögonblick H. M. drottningen uttalade orden: ?så förklarar jag denna utställning öppnad?, uppslogos dörrarne vid hufvudingången med