Aftonbladet – 16 juni 1866, sida 3

v T ORSSAUA T PT BUTVRRvIiRS MT MURISKRARART RENARE ;I men studsade något vid åsynen af Molins n fontän. Under densamma föregick också aj ett uppträde, väl e.nadt att ådraga sig till st I och med en hvalfisks uppmärksamhet. Der lössläppta kaskaden: stänkte nemligen sing perlor omkring sig med sådan ymnighet at Svea, Nore?, ?Dana? och Suomi, represente rade af fyra figurer klädda i de respektive ländernas färger, fruktade att bli ordentligt inregnade i palatset, hvarför de sökte sin tillflykt under den Molinska fontänens skål med undanträngande af Necken och hans , sällskap, hvilka å sin sida väl försvarade alden plats konstnären gifvit dem. För att I göra ett slut på denna strid eller af en lek, full nyck höjde sig hvalen upp emot skå. allens brädd, insöp aer en dugtig vattenklunk aloch utsprutade den derpå öfver de stridan-I de, som härvid förskräckta foro åt hvar sitt , håll. Med ett förnöjdt brummande fortsatte a vidundret sin rond genom norra långskeppet och rotundan, der den sinmikt inrättade kariolen från Norge, som på ett ögonblick kan förvandlas från hjuldon till släda och tvärtom, dock syntes intressera honom mindre än sufflettvagnarne och seldonen gjorde, på grund af insmörjningen, förmodar jag. p Återkommen till midtelpartiet af byggnaden gjorde hvalfisken sig der en präktig frukost ef parfumerier, oljor, kemiska preparater, sädesprofver, mjöl, socker, öl, panseh tobak och stärkelse. Medan han öll på härmed voro Egirs döttrar samt Svea och hennes kära vänner och fränder ej heller sysslolösa. Med tillhjelp af den i Hammerska huset vid Lilla Trädgårdsgaten uppställda lokomobilen hade de söndersågat de båda mastträden på gården till annexet, släpat in dem i expositionsbyggnaden och gjort sig ett par sköna brasor af dem i hr Åkerlinds eleganta kakelugnar. Under tiden sågs hela skaran af expositionsbesökande skocka sig kring hr Gundbergs myntpress, dit allt guld och silfver från guldsmedernas skip och etagerer släpades för att förvandlas till reda penningar: på det sättet, menade man, skola vi väl slutligen få makt med krisen! Det var for galt, såsom en af de danska utställarne anmärkte: kuogens heshet, som hindrade honom att besvärja oredan, drottningens lågmäldhet, som hindrade henne att I göra sig hörd, prinsens obehörighet att taIlan före — till bvilken auktoritet skulle man under sådana omständigheter lyssna? Då kom hr Fornanders lejon från Kungsholmen, der det stått och väntat på en passande piedestal för att intaga sin plats vid expositionen; det kom sättande öfver Jakobs torg, splittrade med ett slag af sin tass glasdörrarpe åt palatsets vestra sida, kastade sig med ett språng öfver hvalen, och — i detsamma vaknade jag. Hvar man kommer talas icke om annat, tänkes icke på annat, fantiseras icke öfver annat än expositionen, eller rättare sagdt expositionerna; ty det är icke en exposition, utan sex eller sju, som äro öppnade eller komma att öppnas härstädes. Det är industriexpositionen, det är konstexpositionen, det är mll Brandes exposition, det är hr Hammers exposition vid Drottninggatan, det är hr Hommers exposition i Byströms villa, det är hortikulturexpositionen ... nej, denna sistnämnda blefi elite timman inställd, till stor ledsnad för vännerna åf Florag vackra barn. Detta expositionsväsende har framkallat en hel expositionslitteratar. Vi ha sålunda fått Egpositionstidningen?; en ?Vägvisare vid allmänna industrioch konstutställningen i Stockholm 1866 med 9 kartor och planscher; br Albert Bonnier bar med afseende på expositionen utgifvit ?Sverge, illustrerad handbok för resande? af Gustaf Thomee, med 150 illustrationer, titelplansch, jernvägskarta och plankarta öfver Stockholm; Stockholms slott och dess historiska minnen?, af Octavia Car1 , med 18 illustrationer och en planritning; ?Nationalmusewm?, en promemoria för besökande; ?Stockholms omgifningar?, afThomåe, med 12 illustrationer i färgtryck, det sistnämnda arbetet äfven i fransk öfversättning; och mll Carlen har på eget förlag utgilvit en Beskrifning öfver Riddarholmskyrkan? samt några blad om Carl XIII:s torg förr och nu.? Den företagsamhet, som grundade sig på alltför öfverdrifna föreställningar om de exositionsbesökandes från landsorten fallenet för att låta uppskörta sig vid hyrningen af rum, står nu helt nedslagen derför att de väntade 800,000 resande icke hitkommo på första expositionsdagen. En beskedlig gammal fru, som under rum-uthyrningsraseriets första dagar var i mycket beråd om hön skulle släppa sina rum för 10 riksdealer om dagen, och icke så gerna taga 15 jemnt, förklarade i går eftermiddag att hon skulle vara tacksam om hon kunde få 75 öre för dem. Det är också att öfvergå från en ytterlighet till en annan. Tålamod, mina goda fruar, de resande komma nog, blott de få litet tid på sig. Man bör aldrig misströsta, men ej heller vara för mycket förboppningsfull. Thomas har blifvit till ett ordspråk gevom sin tvifvelaktighet, fru Thomas åter ett offer för sin lättro. — Fru Thomas, hvem är det? — Det är hustrun till hr Thomas från Thomastown, och sedan jag nu presenterat henne, går jag att omtala hennes missöde. En zigenerska, tillhörande Lovells stora stam, som brukar hålla till i mellersta England, hade för någon tia sedan kommit in i herrskapet Thomas hus och öfvertalat frun att låta spå sig af henne. Hon lofvade henne stora rikedomar, och för att bestämma hennes planet? att strax göra henne rik fordrades det blott en summa af 25 pund. Fru Thomas var nog lättrogen eller nog nyfiken att samtycka, och man började att inverka på planeten?. Dervid upptäcktes det att planeten var mycket stor, att den hade fyra ringar, som beherrskade hvar sitt hörn, att hvarje hörn borde innehafva lika vigt för att bibehålla jemnvigten, hvilket gjorde att om ett af hörnen fordrade en insats af 25 pund, erfordrade de fyra hörnen tillsammans en summa af 100 puud. Fru Thomas lemnade penningarne och zigenerskan gick sin väg dermed. Hon återkom ett par dagar derefter, sägande att planeten var icke allevast mycket stor, utan också mycket tjock, och att man fick Jof att sätta på hvarje hörn 50 pund i stället för 25. Frun började ändtligen fatta misstankar och begärde tillbaka sinå penningar, hvilka den listiga zige nerskan . fann lämpligt att återställa, men med tillsägelse, att de skulle inlindas i en bit blått siden och läggas under fruns örngott, hvarigenom deras värde skulle fördubblas. Det begrips att föreskriften icke hade någon framgång, och zigenerskan lofvade då, under åkallande af alla onda andar, att sjelf fördubbla summan blott hon strax fick de 200 punden. Fru Thomas lemnade henne beloppet i förskräckelsen, och den andra aktade sig denna gåvgen att återkomma. Rättvisan tog emellertid reda på henne och hon blef dömd till sex månaders straffarbete. Penningarne ha icke återfunnits; de ha förmodirsen, de, som alla andra, gått — till Osundien. Jag kunde berätta en dylik historia från mycket närmare håll än mellersta England; men hvarför skulle jag blottställa lilla fröken X genom att yppa en svaghet, för hvilken hon stackare ändå nyligen fick plikta (EV So LP Fö: ER KF TT He oo mye fe NV