Aftonbladet – 14 juni 1866, sida 3

trösten, tröstaren sjelf — men hon fortfor efter ett ögonblick: ?det var Roger som sade mig hura jag borde betrakta pappas andra giftermål, då jag vid första -underrättelsen derom blef så bedröfvad och förtviflad. Ack, Cyntia! Det vill icke säga litets att vara älskad af honom.? pri nämnde och såg Iygklig ät np på samma gång är jag rädd att han väntar att jag skall vara lika förträfflig som han anser mig nu, så att jag i hela mitt lif härefter får lof att gå på tåspetsarne. Men du är ju god, Cyntia7, sade Molly. Nej, det är jag icke. Du har också misstagit dig, liksom han, och en vacker dag faller jag ned från min höjd alldeles som klockan i förstugan häromdagen, då edra gick af, tJag or att han skulle hålla lika mye: eri tu ST fraga Mollys Tror du? Kunde du det? Kunde du ändå vara min vän, om du en dag fick veta att jag hade gjort något mycket orätt? Ville ju då komma ihåg buru svårt det varit för mig att alltid handla rätt?, hon fattade härvid Mollys hand. Vi skola ej tala om mamma, både för min och hennes skull; men du måste dock se att hon ej är den som kan hjelpa en ung flicka med goda råd, eller goda — Ack! Molly, du vet ej huru man vårdslösade mig, just vid den tid då jag bäst behöfde en vän. Mamma vet det icke sjelf; hon förstår ej hvad det kunde blifvit af mig om jag fallit i goda händer. Men jag vet det, och hvad som är värre?, tillade hon hastigt liksom hon blygts öfver den rörelse hon nyss förrådt, jag försöker att ej bry mig derom; men jag kunde sörja ge döds, om jag böriade allvarsamt tänka derpå.?