Aftonbladet – 14 juni 1866, sida 3

skapsmannen, som till en beundrande verld utsände det eha arbetet efter det andra, han blef nu kanske ännu mere den utmärkte läraren. Aldrig har någon svensk professor i högre grad innehaft konsten att göra sina föreläsningar lockande, ingen haft att glädja sig af ett sådant tillopp af åhörare. Han egde förmågan att hos sina lnjungar ingjuta en sådan kärlek och ifver för den vetenskap han lärde, att de företogo sig de äfventyrligaste resor för att utvidga dess område. Från nästan alla Europas länder, ja ända ifrån Amerika kommo ynglingar och vetenskapsmän till Upsala för att bilda sig till lärare i eget fädernesland. Spridda sålunda till alla trakter af I jorden, hemsände de fordfia lärjungarne sina upptäckter till den store mästaren att a2fhonom granskas och godkännas. Så blef Upsala hela den naturhistoriska werldens centrum, Linnaeus åst orakel, som alla behöfde rådfråga, och åt hvars genius alla samtidens naturforskare hemburo sina offer. : Och det var icke endast fackmännen, de som gjorde naturstudiet till sin lefnads mål, som med lefvande intresse följde den store naturforskaren i Norden. Ständerna uppdrogo åt honom att beresa fäderneslandets provinser, för att studera dess naturalster; och hkandelskompanierna fingo nya privilegier endast med vilkor att låta en naturforskare medfölja på expeditionerna. Furstar och enskilda sände växtsamlingar till Upsala att undersökas och beskrifvas. Konungen af Frankrike lät sända frön till Linnå, som han sjelf insamlat. Det blef ett mode för de mäktige på jorden — för konungar och drottningar, att ega naturaliesamlingar, och en ära att få dem beskrifna eller omtalade af Linn6. Alla utlandets berömdaste trädgårdar måste arrangeras efter det Linneiska systemet och en prinsessa af Baden bekostade med en furstlig uppofiriog ett planchverk, som afsåg att sprida kännedom om Linns system och kärlek för hans växter. Sjeltva påfven, som förut förbjudit läsningen af Linnes skrifter, utnämnde slutligen en . professor att i Rom föreläsa äfven Linnes system. Sverges mecenäter slogo flera medaljer till hans ära,. och dermed äfven till sin egen. Fravska vetenskapsakademien kallade Linn till en af sina 8 utländska ledamöter — den största utmärkelse som kan tillkomma en vetenskapsman. Då han kallades til! ledamot af akademien i Petersburg infann sig ryska ministern i Upsala, för att till Linnå aflemna diplomet. Afven vettets konungar erkände Tar jemlike. J.J. Rousseau, som sjelf blifvit naturforskare, skref till honom, några år före Linnås död: Continuez douvrir dinterpråter aux hommes le livre de la nature. Pour moi, content den dechiffrer quelques mots å votre suite dans le feuillet du regne vegetal, je vous lis, je vous etudie, je vous mådite, je vous honore je vous aime de tout mon coeur. En noggrannare uppfattning af Linnås förtjenster och en redogörelse för hvad han egentligen uträttat kan icke här vara på sin plats. Dertill skulle erfordras att genomgå särskilda delar af naturvetenskapen nästan blad för blad. Hans tryckta arbeten, med alla de upplagor, hvari de utkommit, utgöra ett litet bibliotek för sig, icke af tomma fraser, men i få kraftfulla drag tecknande ett rikt innehåll. istan hvart och ett af hans första arbeten framvisade en ny sida af hans förtjenster, nästan hvart och ett af de följande huru säker den grund varit, hvarpå han från början velat uppbygga pr ng ?Linnes arbeten, säger en af hans loftalare, ansägos af hans samtida som oupphinneliga mönster, och, i det bländande skenet af hans ära, äfven en lång tid fria från de småfel, hvilka efterverldens myror med så mycken omsorg sedermera framletat. Men både berömmets och tadlets skärseld är numera öfverstånden. De skiftande omdömena, som än till det högsta upphöjt, än till-det lägsta velat förringa hans förtjenster, hafva redan slutat sin pendelgång: Utan risk af motsägelse kan man uttala: Han var sin tids störste naturforskare, och någon som uträttade mera har icke sedan lefvat. Hans ära kastar ännu sina strålar öfver Norden, och liksom polens stjerna skall.den icke veta af någon nedgång. Likasom annorstädes ännui dag högtidsklädda skaror vallfärda till orter, som forolida fromhet invigt åt minnet af mensklighetens välgörare, så hafva vi ock i dag samlats ifrån när och fjerran för att långt bort ifrån verldslifvets buller frambära vårt offer åt den store naturforskarens minne. Annu står den gamla helgedomen qvar, den simpla stugan der han föddes; ännu utbreder sig hvarje vår den matta af grönt och blommor, som tillvann sig hans första kärlek; ännu grönskar Linneean i de gamla skogarne; ännu lefver hos hans landsmän qvar vördnaden för hans minne. Men minnet bleknar småningom; den nya tidens nivelleringsarbeten utbreda sig öfverallt; plog och lokomotiv gå hän öfver de land, der Linnes älsklingar fordom växte; långväga resande ila förbi Linns födelsetrakt utan aning derom att de passera enhelig ort — numen adest ). Så hafva vi dag velat för kommande slägten, för vandraren från när och fjerran utpeka detta Råshult, ler Carl Cinneus föddes den 23 Maj 1707, Men det är icke endast såsom medel att tillredsställa en mer eller mindre berättigad nyfisenhet, än mindre att för den förbiilande blott utgöra ett vexlande afbrott i skogens enformighet, som vi ville att denna minnessten skulle hafva vlifvit rest på Linnes födelseplats. Hvarje mmresvård, som förtjent att resas, qvarstår isjelfva verket som en fråga till besvarande, eller som en itgångspunkt till eftersinnande för kommande lägten. De äro häfdens hieroglyfer; bakom namwet eller inskriften ligger ofta en hel historia. Midt i öcknen, så berättas det, stå tvenne marnorpelare till minne af en handel, som mellan n rik köpman och en karavanförare en gång ler atslutades. Köpet gällde en bägare vatten ch priset var 10,000 dukater. Sedan säljaren afvändr sig vattnet led äfven han brist och båda logo af törst. Hur obetydlig är icke den tilldraelse, som marmorn förevigat, och likväl hvilken ärdom för efterkommande, hvilken blick in i lif. et öppnar ej den enkla berättelsen. Huru väl kulle icke de simpla pelarne förtjena att hafva n plats midt i den befolkade öknen — om enlast den lärdomsom de förkunna äfven der vore egriplig. För Sverge och synnerligen för den svenska etenskapen har en minnessten på Linnås födelsert sin särskilta betydelse. Ty med Linnå föddes fven vårt berättigande att deltaga i den natiojernas ädla täflan, som afser att framflytta veandets råmärken och sprida vetenskapens ljus bland folken. Redan Jångt före Linns tid hade verge haft en röst med i de rådslag, som aföra staters öden; i arbetet för folkens bildning ade det ännu ej börjat deltaga. Det hade sin lats i det politiska furopat men det låg utanör det vetenskapliga. Det hade förut sina högkolor, men det ljus, som de spridde, var ett tifrån lånadt. Det var Linnås förtjenst emot itt fädernesland, att göra en ändring i alla dessa örhållanden. Så börjar den svenska vetenskaens tidräkning med Linn, likasom fordom i irekland man räknade tiden först från den dag, å man började täfla i Olympen om det, som å ansågs såsom det förnämsta och ädlaste. Sjelfva den vetenskap, åt hvilken Linn egade hela sitt lif, utgjorde före honom en obeydlig och föga aktad del af den menskliga bildingen. Den blef genom honom aktad och ärad fverallt. Allt hvad man förut gjort till naturetenskapens utveckling var, i jemförelse me vad han ensam gjorde, af så ringa betydenhet, tt det nästan bortglömdes af hans samtida och f hans närmaste efterföljare. Ej under då, om sinn blef äfven vetenskapens utgångspunkt, om llt hvad som låg bakom honom ansågs likasom agoperioden, som föregår folkslagens historia. åa står Linns minnessten äfven såsom ett rånärke för vetenskapen och en gränssten för en igtig del af den nyare tidens bildning. Särskildt för svensk ungdom har Livnes miniessten något att förtälja. Det berättar om yngling, hvilken Tigsngen fattig och oberkt ifrån ett aflägset lands aflägsnaste bygd, id knappt uppnådda 30 år redan hade tillvunit sig Europas beundran; hvilken, då han af tlandet erbjöds alla de fördelar, gom vanlien skattas högt här i lifvet, likväl återvände ill sitt hemland, der han varit missaktad ja, lära nog vanärad, och der han hade att kämpa ya strider för en tarflig utkomst; hvilken då an äfven här tilltvungit sig aktning och slutlien blef föremål för en nästan odelad hyllning, ikväl aldrig glömde att gifva Gudi äran. Derföre hafva vi här, på sjelfva den afsida latsen der han föddes, rest en enkel sten till ans ära. Vi viga den i dag till ett minne af vad han varit; måtte den för samtid och eftererld vittna om landsmäns tacksamhet och bendran. Måtte den mana till föresyn och efterjöme för kommande slägten. Efter uppdrag af den bestyrelse, som vid detta llfälle gjort sig till tolk för det svenska folkets acksamhet i närvaro af representanter för uniersiteterna, k. vetenskapsakademien — Linnes AS CK RT ke a RR RT REA SES TOPENE Per RCS TESEN RT NA RN Na NI AE Ir ass ERRORS TTO Åt far: vid vid nor ger san hul går var efte mic per gen dag nur hje gen pro gre pro bär sek det: hvi frår Lur