Aftonbladet – 14 juni 1866, sida 3

och jag skall dricka mitt ur en spilkum. Och ack, om jag bara kunde få köpa, låna, eller stjäla en gammal häst. Min grå ridklädniovg är icke ny, men den kan stufvas upp — det skulle vara förtjusande. Til! slut tror jag att jag ändå kan bli lycklig än en gång i detta lif; i många månader har det förefallits mig som om jag blifvit för gammal alt känna mig glad OCK annu! mindre lycklig någonsin mera. Så ungefär lydde Mollys tankemonologer. Också rodnade hon som om hon vore ertappad på bar gerning, då Cyntia en dag sade till henne: Molly, är du icke bra glad att bli utaf med oss? Icke att bli af med dig, Cyntia; men om du bara visste huru inycket jag håller af pappa och hura ofte vi förr vora semmons. på länga vandringar och Atförder, och inomhus också Ja, jag länker ofta på huru vi mäste synas vara, och verkligen också äro sädanva öfverflödsvaror -—? Så känner jag det icke! Du har åuninetone varit mig till stor glädje; du har varit mig en syster, och jag kunde ej ens ana huru trefligt och roligt man kunde haafen sådan slägtskap.? Men mamma?t sade Cyntia halft misstänksamt, halft sorgset. Hon är pappas hustru?, svarade Molly lugnat. ?Jag vill icke förneka att det ofta kännes tungt att ej längre ega första platsen i hans hjerta; men det vsr — hon tvekade litet att uttala namnet Koger och rodnade så, att till och med heanes ögonlock brände och på en gång var hon nära att brista i gråt; allt stod så lifligt för henne, askträdet med bänken omkrng stammen, hennes förtviflan, den långsant kommande