Aftonbladet – 14 juni 1866, sida 3

-j den, skild ifrån samhället och afunden, föreriäd med naturen! Här grodde fröet till alla de uppga täckter, som sedan gjorde Europas förundran. at Här mognade ideen till hans system i midnattsar solens ljus, för att, likasom den, aldrig gå neder.? n Man känner i sjelfva verket ett bref af Linn, ad I skrifvet i Okt. 1733, eller året efter resan till aLappland, deri han oppräknar de arbeten, som en I han hade i manuskript utarbetade. Deupptaga nlicke mindre än 14 titlar. Vetehskapsmannen iligenkänner i dem lätt uppränningen till de att; beten, som sedermera småningom utgåfvos. Det er kan svårligen betviflas att den då 26-årige yngns Ilingen redan anade den revolution, han inom la ) vetenskapen skulle ntföra. Hade han lefvat bland. ng I dåtidens vetenskapsmän och i närheten af bildsa ningens medelpunkter, är det väl sannolikt, att vilde der antagna lärorna skulle ifrån början hafva n. linverkat på hans egen uppfattning. Men för nIden, som uppvuxit i Smålands obygd, hade nah I turen sjelf varit den förste läraren — en lärare k, som aldrig svek och aldrig vilseledde när han å med allvarligt och sanningsälskande nit rådfråm I gades. Tidigt fick Li — för att nyttja hans t, J eget uttryck — koxa ini Guds hemliga rådskamomare. Tidigt insåg han, att den oändliga mängfald, . I hvari naturens skiftande gestalter uppträda, blott m jär den vexlande drägten för ett inre väsende, som a I det är naturforskarens uppgift att uppfatta och al genomskåda. Tidigt hade han fästat sina obet servationer på delar i blomman, hvilka man förut Inästan förbisett, men om hvilkas stora betydelse 8 I för hela växtläran det för honom icke kunde vara a I något tvifvel. Likasom våra dagars geologer af ilen enda i klippan funnen knota konstruera hela eI djnret, sådant det en gång lefde för årtusenden v I tillbaka, så var för Linn en. afryckt blomma 1 nog, den uppdagade för honom mera om hela 1 I växtens betydelse, än hvad hans föregångare kunnat utleta under långa studier. Han lade if I sålunda skapat sig en egen metod, som, enkel al och osviklig, ledde honom bland formernasoände liga mångfald; han egde klaven till den chiffer, , hvari naturen tecknat sina mysterier. Må man ildå icke undra öfver om den unge, ännu obe: I märkte ynglingen redan insåg huru vetenskapen helt och hållet borde omgestaltas, om han anade I den roll han sjelf dervid hade att utföra — det var den unge örnen, som redan medveten om sin egen kraft, endast väntade på att vingarne skulle blifva utvuxna, för att börja sin flygt emot solen. Efter hemkomsten ifrån Lappland hade Linnzeus gjort nya försök att finna medel till uppehälle. -I Han gick miste om en ledig adjunktur i Lund genom samma inflytande, som fråntagit honom , ) vicariatet för Rudbeck. Under kampen med are modet hade han för en ringa penning börjat undervisa i proberkonsten. Sannolikt förde samma bemödande för utkomst honom till en resa i bergslagerna, derunder han i Fahlun erhöll uppdrag af , landshöfding Reuterholm att.med hans söner beresa Dalarne. Efter hemkorasten till Falun Ä 1 -) höll han föreläsningar i mineralogien för bergs brukseleverna. Så grundlades småningom de föra dällanden, som förenade honom med Sara Elisa-beth Morea, en förbindelse som kom att utöfva 1 I det största inflytande på hans framtid. Doktor Moreus, en för sitt stånd rik man, fors I drade såsom vilkor för sitt bifall till dottrens t I förening med Linneeus, att denne skulle promoi I veras till doktor vid ett utländskt universitet. För Jett sådant pris måste svårigheter, som förut an. setts oöfvervinneliga, försvinna och Linn tvin -I gades sålunda till denna resa till Holland, utan hvilken han visserligen icke blifvit, den han nu blef. Han kom genom denna i beröring med samtidens berömdaste botanister; hans många påbör ljade arbeten vunno, derigenom att han fick tillgång till rika bibliotek och samlingar, en fulländning, som de på annat sätt icke skulle erhållit; han fann utvägar till deras utgifvande, utan hvilket (han för Europa skulle torblifvit en obekant I storhet; han vann rykte som Europas utmärktaste botanist, utan hvilket han måhända icke land; och slutligen genom umgänget med män, som icke kunde känna någon afund mot en främmande yngling, som fastmera uppmuntrade ho) till menskligheten som den missaktade, förskjutne, prörskyldt vanärade så lätt kan komma att förora, Linneus hade icke varit fullt år borta från fäderneslandet, då han i Hardewyk promoverades till doktor. De 600 daler kopparmynt, hvarmed han lemnat Sverge, vi redan slut. Svärfadern vågade han icke besvära med nya uppoffringar; han beslöt derföre attåtfölja en landsman, som nu stod i begrepp att återresa till Sverge. På vägen som togs öfver Leyden, besökte Linnxeus en dervarande botanist, Gronovius, och visade honom manuskriptet till sitt Systema nature. I sin beundran deröfver begärde Gronovius att på egen bekostnad få låta trycka detsamma. Så blef Linneus under den pågående tryckningen qvarhållen i Leyden. Härigenom fick han tillfälle att uppvakta Boerhave, dåtid ens ryktbaraste läkare, sjelf botanist och stor blomstervän, och med stort inflytande inom sitt land. Boerhave förde Linneus till sin trädgård, der han snart fann anledning att beundra den unge svenskens kunskaper. Han insåg hvad man af Linneus kunde vänta och han försökte derföre p allt sätt att hålla honom qvar i Holland. Men Linn ville tillbaka till Falun och lemnade Leyden. I Amsterdam besökte han en annan botanist, Burmann, till. hvilken han medförde rekommendationer från Boerhave. Burmann varjust sysselsatt med en samling indiska växter och behöfde hjelp till deras rangerande. Hvad alla Boerhaves anbud icke kunnat verka, det verkade åsynen af de okända växterna. Linnzeus lofvade stanna qvar öfver vintern för att ordna dessa indiska skatter och hade redan några månader varit härmed sysselsatt, då han erhöll ett besök at den rike bånkiren George Clifford, hvilken, med anledning af det beröm Boerhave i ett bref till Clifford slösat öfver den unge svensken, önskade erhålla honom till föreståndare för sin dyrbara trädgård vid Hartecamp. Men Linne berodde af sina löften till Burmann, som icke ville afstå honom. Clifford måste köpa den unge svensken genom ett dyrbart arbete, som Burmann förut icke egde, och sålunda blef Linnaeus föreståndare för en af dåtidens rikaste trädgårdar, med öppen rätt att anskaffa allt som kunde felas. Det var svårligen möjligt att finna en plats, rikare på hjelpmedel för de stora arbeten, som nu fulländades och utgåfvos, det ena efter det andra, arbeten, hvilka hvart för sig skulle gifvit dess författare ett aktadt namn, men hvilka tillsammans gålvo vetenskapen en alldeles ny skepnad. Det kunde väl synas som Linneus sålunda hade besegrat alla de hinder, som kastat sig i vägen på hans bana. Understödd med alla de hjelpkällor, som redan funnos eller med penningar kunde vinnas, tycktes det väl som han på det lugna Hartecamp bättre än annorstädes skulle uppnått sitt mål. Men redan Linne sjelf tänkte annorlunda. Förhållandet var att hans skrifter och framförallt hans system, det som dåtiden mest fästade sig vid, emottogs icke med lika välvilja af de äldre lärarne i botanik som af :dätidens yngre botanister. De nya ideerna hade svårt att uttränga de gamla lärorna. Detfordrades att det nya skulle offentligen läras ifrån högskolorna. Linne insåg alltför väl detta; hvilket kan slutas äfven deraf att då han, efter att ha lemnat Clifford och för andra gången anträdt hemvägen, i Leyden på genomresan erbjöds attl omrangera efter sitt eget system växterna i dervarande botaniska trädgård, emottog han anbudet, för att, såsom han sjelf såger, hans principer måtte komma publice vid en så lyster akademi att propageras. Under de 3 år, som Linn tillbringade i Holland, hade han, för att nyttja hans egna ord, ? mer skrifvit, mera nytt upptäckt och mera reformerat botaniquen än någon be fång kunnat i hela sin lefnad.? Det unga, oartade träd, som 10 år förut hade afsändts från plantskolan i Wexiö, det hade under annat hägn, under en blidare himmel verkligen utbredt en krona, som redan öfverskyggade hela det bildade Europa, I Holland sökte man på allt sätt qvarhålla honom; man frestade honom med flera platser såsom läkare eller naturforskare i dess extra europeiska besittningars underbara växtverld; man vilie göra honom till lärare vid utlandets då berömdaste hög skolor i Utrecht, i Götingen, i Oxford. Vetenskapsakademien i Paris erbjöd honom en plats om han ville stanna i Frankrike. Sjelfva detkatolska majestätet i Spanien ville göra den unge lutheranen till sin botanikus. ; Men alla de lysande anbud, som gjordes honom, måste stå tillbaka för hans kärlek till fäderneslandet och hans Sara Morea. Han landsteg åter på svensk jord. Den, som utomlands varit ärad såsom tidens utmärktaste botaniker, emottogs i Stockholm såsom en främling. Då någon tid efter hans hemkomst professionen i botanik blef ledig i Upsala, bortgafs den till hans gamle medtäflare, den som läkare berömde Rosen. Det var först sedan Linnå haft en ny kamp för en tarflig utkomst, den han sökte vinna såsom läkare i Stockholm, och sedan åter en profession blifvit ledig, som han slutligen, och Jä genom . skulle vunnit någon anställning i sitt eget hem: Jnom på allt sätt, återvann han detta förtroende: 408 ti t: bvte med Rosen. erhöll den profession vid Upvi a