Aftonbladet – 14 juni 1866, sida 3

Jag-tror nästan jag följer med dig till London, Cyntia, bara på ett par dagar för att få se henne och öfverlyga mig att hos ej är sämre. Jag tycker ej heller om att låta dig resa ensam. Vi skola tänka derpå, och om vi bestämma oss derför, så får du skrifva derom till mrs Kirkpatrick. Du kan ju säxe honom huru ängslig jag är; det blir icks nagor besvär för dem, ty jag kan alltför väl bo i ditt rum de få degarne.tt FYRTIONDE KAPITLET. Molhy Gibson andas ut. Det var på detta sätt mrs Gibson först meddelade sin afsigt att följa med Cyntia till London. Hon brukade alltid frambära första utkastet till dylika plåner i någon främmandes närvaro, så att de öfrij sf fomiljens medlemmar ej kunde yttra sie om förslaget örrän de blifvit förtroliga med tanken derpå. För Molly tyektes denna plan så förtjusande herrlig att hon RRDORE kunde hoppas på dess utförande. Honbade aldrig tillåtit sig att känna det tvång hennes styfmoders närvaro utöfvade på uenne, men nu fann hon det omöjligt att förneka det, när hennes bjerta slog högt af glädje öfver tre hela dagars EN unde det ej blifva — tre hela dagars sammanarb. med hennes far, tre hela dagar då fordna tider kunds få återkomma och då man kunde få äte sin middag i fred, utan oro öfver, möjligen bristande elegans eller öfver dålig uppassning. : Vi skola bafva ost och bröd till frukost och äta den på stående fot; vi skola taga vår skada igen för det vi fått äta hala puddiogar ed gaffel, genom att sticka knifven i munnen tills vi skära oss. Pappa skall få slå sitt t på tfatet, om han har brådtom