Aftonbladet – 14 juni 1866, sida 2

STOCEHOLM den 14 Juni, Sedan nu de båda tyska stormaktern: genomgått den sista af de formaliteter son efter der gamla kabinettsetiketten föreg: fiendtligheternas utbrytande, kan man anse kriget så godt som öppnadt. Ett telegram runderrättar oss nemligen, att Preussen och Österrike återkallat. sina sändebud frår Wien och Berlin och att de i detta ögon blick lemnat dessa hufvudstäder. Sedan de neutrala makt ifven dragit sig tillbaka finnes således ej längre någon väg öppen, på hvilken en bemedling, förutsatt atv der vore möjlig, skulle kunna försökas. Lt force des choses drifver mot kriget, och så vidt ett menniskoöga kan se, finnes dej numera intet som kan förekomma en sam. manstötning. Och likväl märker man tyd. ligt att alla parterna, Italien ej mindre är Preussen och Österrike, tveka att slå till det första slaget. Hvardera sidan vänta att den andra skall påtaga sig ansvaret at ha gifvit signalen : Österrike, emedan de fruktar att stöta sig med staterna af andre och tredje rangen, sina enda bundsförvand. ter, Preussen för att fortfarande kunna bi behålla den mask af moderation och der roll af grymt förorättad part som det fun nit för sina afsigter tjenligt att antaga, och Italien slutligen för att ej kompromettera sin vän och beskyddare Frankrike, som gått i god för att det ej skall anfalla. Detta allt oaktadt skrider situationen af sin egen tyngd allt närmare mot utbrottet, som i sista hand kan komma att bero af en rer tillfällighet, liggande utanför både styrelser: och öfverbefälhafvares kontroll. Ett säkeri tecken till att denna stund nu ligger närs för handen är den alltmera förbittrade ton, som pressen i de båda tyska staterna börja: antaga. Hittills hade det nästan uteslutande varit regeringarne sjelfva som i sina note; samt officiella och officiösa tidningar, i likhet med de homeriska hjeltarne före striden, öfveröst hvarandra med beskyllningar, och folkopinionen hade hållit sig stum på af. stånd. Detta förhållande har dock på ellra sista tiden på ett lika märkvärdigt som bedröfligt sätt förändrats. I Böhmen och Mäh. ren skall bland sjelfva befolkningen råda en ursinnig förbittring mot preussarne och en ordentlig entusiasm för kriget, och i sjelfva Preussen, der allmänna meningen varit afgjordt emot kriget, har nu, efter de sednaste händelserna i Holstein, som men sökt ge utseende af ett fördragsbrott och en skymf emot Preussen, en så krigisk stämning inträdt, att man ser eljest så moderata tidningar som t. ex. Kölnische Zeitung anslå en krigisk tonart. Af de neutrala makterna är, som vi nyss nämnt, ingen medling för närvarande att vänta. Franska kejsarens bref till sin utrikesminister, hvaraf dagens telegram meddelar utdrag, är ingenting apnat än en handtvagning å la Pilatus och ett öppet erkännande af diplomatiens oförmåga att i sakernas nuvarande ställning kunna någonting uträtta, och England, hvars ord under Cannings tid och Palmerstons kraftfullare dagar aldrig uttalades utan att ha gehör med sig, förklarar nu, som under det danska kriget, att det djupt beklagar förvillelsen hos de krigförande, men ej vill sträcka ut ett hlltinger för att förekomma utbrottet af ett krig, af hvars olyckor det säkert ej skall komma att sakna sin dryga andel. Med denna fullkomliga frånvaro af ella hindrande krafter är det naturligt att förhoppningarne om fredens bevarande äro de minsta möjliga, och vi kunna göra oss beredda att hvilket ögonblick som helst få budskapet om att krigslågan flammat upp.