Aftonbladet – 14 juni 1866, sida 2

De konservativa inom adeln och preste ståndet vunno i gårdagens plena en seger. som är egnad att väsentligen mildra der känsla af vemod, hvarmed man eljest kun nat komma att bevittna den sista stånds riksdagens åtskiljande, af samma skäl som vi ej utan ett visst deltagande kunna se er gammal genom sin ålder vördnadsvärd bygg: nad ramla, änskönt vi veta att den skall lemna rum för en bättre och tidsenligare De högvördige hafva genom sin hållning un der hela detta riksmöte tydligen lagt i dagen, att de icke vilja blifva saknade af svenske folket, då de afträda från den politiske skådebanan, och nu på sistone synes äfver det höglofliga ståndet lifvadt af samma önskan. Vi kunna eljest knappast förklars huru en åtgärd, så högt påkallad af sunda förnuftet och på samma gång så moderat som den af lagutskottet föreslagna, om rät för mö, som uppnått 25 år, att vara sin egen giftoman, kunnat af de båda stånden förkastas, allrahelst som det är alldeles påtagligt, att åtgärden bliir af nästa riksdag besluten. Allt hvad som vinnes genom at slaget är alltså — oberäknadt oviljan deröfver — endast några månaders uppskof. Det bör emellertid erkännas att reformen på riddarhuset förfäktådes med talent och värma af flere talare, såsom frih. Armfeldt, hrr P. R. Tersmeden, v. Gegerfelt och Nor denfalk. Ärendet är märkligt särskildt ur den synpunkten, att det berörer adelns privilegier, och att följaktligen det fordrats alla Tyra ståndens bifall för att åtgärden, om den af ständerna hade beslutits, skulle ha blifvit äfven för adelns döttrar gällande. Detta erinrar om att ännu ganska vigtiga frågor kunna förekomma, der adeln har veto mot oprerntationen till följd af sina privilegier, och att följaktligen det skulle vara högst betänkligt att ytterligare befästa dessa privilegier genom kongl. sanktion å beslutet om två tredjedels majoritet vid adelsmötena i frågor angående privilegierna. Ur konstitutionel synpunkt synes det äfven högst besynnerligt, att privilegierna skulle kunna på sådant sätt utvidgas blott på grund af adelns beslut, då för den ringaste minskning i samma privilegier fordras alla fyra ståndens bifall. Det blef under gårdagens riddarhusplenum beskärdt grefve Liljencrantz det säkerligen för honom oväntade ödet, att för en gång bli skandinav. Han tillade också sjelf försigtigtsvis, att det troligen blefve det enda tillfället i hans lifstid?. Frågan sällde betänkandet om åtvärder för beredande af lättnad i myntcirkulationen mellan Sverge och Norge, vid hvilket Lönnberg fogat en reservation, af innehåll att de ifråsavarande åtgärderna måtte utsträckas äfven till danskt silfvermynt, så att både norskt och danskt silfvermynt finge i uppbörd här i landet mottagas till sitt silfvervärde. Flere talare, förtrogna med förhålandena i de södra provinserna, understödde Lönnbergs förslag, hvilket, såsom vi nämnthade att fägna sig äfven åt bifall från den eljest så konservative: höfdingen i Stockolms län samt också blef af rdeln antaget. 3ondeståndet har fattat enahanda beslut, men presteoch borgarestånden har stannat vid hvad utskottet föreslagit. Sannoikt skulle dock, genom en inbjudning till porgareståndet, Lönnbergs reservation kunna rinna tre stånds bifall. D