Aftonbladet – 13 juni 1866, sida 3

— Baltz. Cronstrand. Frågor till öfrverlåggning vid femte allmänna svenska läraremötet i Stockholm den 19—21 Juni 1866. Under förutsättning att deltagarne i mötet kunna af detsamma hemta största nytta och hugnad, om diskussionen öfver mera speciella frågor, såsom vid det sednaste mötet i Göteborg skedde, komme att föras inom olika sektioner, har beredningskomiten så fördelat de insända frågorna, att den, jemte uppställande af vissa allmänna frågor, ordnat alla de öfriga efter de olika ämnen, dit de ansetts höra; och lärer mötet sjelft bestämma såväl sektionernas antal som de frågor, hvilka företrädesvis inom hvarje sektion böra blifva förem5l för öfverläggning. 1. Allmänsa frågor. 1. Hvarigenom kan den blifvande läraren anses bäst förberedas för sitt kall, genom fackstudier eller genom ett bemödande att förvärfva dels en klar och säker insigt om skolans mål, dels skicklighet i undervisningens handläggande? — Hvilkendera sidan af lärarens bildning är för närvarande jemförelsevis försummad? Månne icke den sednare eller de egentligen pedagogiska förstudierna? — Har man måhända häruti eller uti en ensidig fackbildning att söka en af de förnämsta orsakerna till den nu allmänt öfverklagade bristen på fullt lämpliga och skickliga 1ärare för skolans behof? — Kan det nu anbefallda profåret anses innebära tillräcklig säkerhet för afhjelpande af de brister, som vidlåda lärarebildningen? Eller, om så icke är, hvilka ytterligare medel skulle kraftigast verka för uppnående af det åsyftade vigtiga ändamålet? 2. Anses det lämpligt och önskvärdt, att fruntmmer kunde få anställning såsom lärarinnor vid de allmänna läroverken, ej blott, såsom hittills någon gång skett, i teckning, utan äfven i andra läroämnen? 3. Bland de anmärkningar, som framställas mot det nuvarande undervisningssystemet, är den, att det saknar enhet och medelpunkt. Den tid, då de klassiska språken bildade det centrum, omkring hvilket hela undervisningen rörde sig, är icke mer. Månne under sådana förhållanden en önsklig enhet och medelpunkt för undervisningen kan och bör sökas företrädesvis i något visst läroämne? Eller skall denna icke snarare vinnas genom harmoni i behandlingen af de särskilda läroämnena? 4. Om hemarbetenas förberedande på Iärorummet i allmänhet anses såsom en nyttig och nödvändig åtgärd, bör denna förberedelse ske i vissa läroämnen eller i alla? Huru bör dervid förfaras? Och hvilken är den högsta afdelning af skolan, inom hvilken en sådan preparation bör i hvarje läroämne ske? 5. Bör läraren uppfatta den offentliga årsexamen såsom en vanlig lektion, hvaraf åhöraren kan lära känna den ståndpunkt, på hvilken hvarje klass befinner sig — och i denna händelse, är det af vigt, att alla läroämnen dervid förekomma? — Eller bör examen betraktas såsom ett prof på hvarje enskild lärjunges förvärfvade insigt i de särskilda ämnena? 6. Hvilka grundsatser böra följas vid bestämmande af terminsbetygen och särskildt sedebetygen? Kunna två karakterer anses tillräckliga: för kunskaper godkänd och icke godkänd, för uppförande god och icke god? 7. Huru stor lindiing i lärares undervisningsskyldighet kan och bör skäligen beredas med afseende på åliggandet att granska och rätta scripta? 8. Bör vid praktiskt undervisningsprof den sökande förunnas någon kortare eller längre tid till beredelse i den punkt af hans ämne, hvari honom ålägges att föreläsa och examinera? 9. Om den allmänna klagan, att öfveransträngning förekommer i skolorna, i någon mån kan ånses berättigad, månne ej andra och mera djupgående orsaker till de företeelser, som framkallat klagomålen, förefinnas än de, som man vanligen uppgifver? Månne ej till dessa orsaker framförallt bör räknas en smygande osedlighet bland ungdomen, föga eller alls icke påaktad af ikgiltiga eller för faran blinda föräldrar, framkallad måhända af ärft anlag eller klemig uppfostran i hemmet; och om så är, hvad kan och bör skolan och dess lärare göra ti!l motverkande och, om möjligt, aflägsnande af detta onda? 10. Huru äro kongl. skolstadgans föreskrifter S 52 och 53, rörande bestraffningar, att förstå ch tillämpa? Anses den i 53 omnämnda ?linrigare kroppsaga vara dels förnärmande såväl ör läraren som för lärjungen, dels motverkande n förnuftig uppfostrans ändamäl och derföre öra genom uttrycklig lag vid de offentliga läroerken förbjudas? 11. Huru långt sträcker sig rektors och läraes befogenhet och skyldighet att öfvervaka lärungarnes uppförande utom läroverket? 12. Anses de dagliga anteckningarne och medq elandena af lärjungarnes förhållande i skolan äst befordra det dermed afsedda ändamålet, ller vore det i moraliskt afseende mera välgöande och mindre missledande, om månadtliga otalbetyg öfver seder och flit efter kollegii öferläggning tillställdes lärjungarne, för att uppisas i hemmen ? 13. Är karakteren oklanderlig, som i kongl. kolstadgans 50 upptages såsom ett af de för eder och uppförande möjliga vitsorden, fullt implig? 14. Vore icke en årlig skolkalender önskvärd, pptagande de särskilda läroverkens ålder, bentliga stipendiioch premiifonder, bibliotek, läArepersonal, lärjungeantal (resp. abiturienter) I