Aftonbladet – 13 juni 1866, sida 3

manhang med den föreslagna jernvägsbrun så är det långt ifråa en nyhet åtminstone andra länder, att då broar byggas ioch fö jernvägens behof, inrätta dem på eådant sät att de kunna begegnas äfven af vanlig vägfarande. Ja, väl! Men att en sådan br komme att utmynna in på portarne af en sto jernvägsstation och i samma plan med jern vägen, det vore emellertid något alldeles ny på samma gång som alldeles otillåtligt efte alla reglor. Och att en bro från Riddarhus gränd skulle leda den vanliga trefiken, son ej har något ärende till jernvägen, just inp: brännpunkten af rörelsen för denna, de vore af alldeles samma natur. Hrr komiterade hafva ansett sig till ti dens vinnande, för rärvarande ej böra egnt någon närmare uppmärksamhet åt frågan: tekniska de!?. Jag frukter att detta äridubbe mening ett förhastande. Stranden, såväl der vid Röda Bodarne som den vid Riddarhus gränd, äro ej och kunna ej blifva tillräcklig höga för en bro, som vid hög flod skull kunna lemna fritt lopp för strömmen och de derpå flytande saker, t. ex. i drift varande farkoster. Jemför Norrbros hvalfhöjd mec den zom kunde blifva under en bro till Tegel backen. Denna hvalfhöjd är enkom be stämd, och Gustaf Adolfs torg höjdt, under ipflytande af minnet från 1780 års öfver svämnirg. Denna höjd blef väl i förskräc. kelsen något drygt tilltegen, men den största betänksamhet fordras innan man gär betydligt derunder. Det af Chivitz och Hallström uppgjorda förslag till bro mellan Riddarhusgränd och Pegelbacken hade betydligt lägre brohvalt in hög flod ovilkorligen fordrar, och ändock oehöfde det en litande plan ned från bron till Nya Kungsholmsbrogetan, en konstrukjon, som står helt och bållet i strid med nuvarende föreskrifter för brobyggnad. Hvad beträftar försleget att med blifvande ropenningar betala den nya brons byggnad, ;å invefattar det utan tvifvel, att det blefve le fattiga som skulle bekosta bron. Då för lla andra kommunens utgifter invånarne eskattas efier förmögenhetsvilkor, blefve let en skriande orättvisa att tiggaren kulle här betala lika mycket som millioären. Man får ei glömma att i Paris id revolutionen år 1830, alla bropenvingar red våld upphäfdes och stt de sedermera ej Att återkomma. Äfven i London är förittringen emot bropenningar hos arbetarne tor, och stad och regering göra allt för att, nedan tid ännu är, kunna sjelfva afskaffa em. Jag bör kanske nämna, att jag till följd f, efter anmodan och på enskiltas bekostad år 1850 gjorda noga undersökningar ör en bro i förlängning af Drottninggatan, an ansvara att botten för brepelare der är od och djupet på denna led tillräckligt, ör att lemna för floden en genomskärningsrea många gånger större än den under orrbro. Det kommunrikationsmedel, som nu finnes ed ångfärger mellan Riddarhusgränd och: öda Bodarne, är säkerligen det mest tjenga derstädes. Afgifien der är fraktafgift. Stockholm den 12 Juni 1866. Baltz. Cronstrand.